Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Kaften Hillers pölsegille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han märkte genast, att jag var språkkunnig (något som
också höres af hvem som än talar med mig), och hur
vi så dividerade, blef jag antagen till kaftenens
faktorum, det betyder språktolk och ett som annat.
Till en begynnelse åtog jag mig att bryna
kalfsteken, och kaftenen satte, på det behäftet, fram hela
sitt smörkrus och sa’, att jag inte skulle spara, men,
när han kom under fund med, att jag hällt sirup öfver,
för att få steken brun, började han agitera, skällde
mig Stuart, usel kusin, och jag vet inte allt, tills han
drog till med idiotisk garsång. Då blef jag varm i
hättan och prosenterade, att det fick gå för Stuart
kusin och allt det andra, men jag frånbad mig att
bli förvexlad med en idiotisk garsång, som betyder
målarepåg. Då saktade han sig, drog på smilbandet,
och sedan kallade han mig alltid Stuart, som betyder
kunglig köksmästare på hafvet.
Pö om pö skaffade kaftenen sig husdjur, men allt
skulle vara utländskt. En holländsk ko, en dansk häst,
höns från Jerusalem och Kinesien, ett par gödsvin
från Gotenburg. Ja, ända till hans trefärgade katt
så kom den från utrikesort, så långt borta som
Varberg, med en skeppare.
»Här tränges till fruntimmershjälp, kaften», tar
jag till att ordinera, när målarepågarne ändtligen hade
klabbat ner allt, hvad de satt sig före. »Kaften får
städja sig en så kallad jungfru till att grilljera huset,
jag hinner inte med mer än kaften och de osjäliga
djuren». — Men, du min lefvande Lasse, så ilsken
han blef! Jag trodde rent, att både lefvern och hela
hans ränta blifvit vänstersnodd, som han agiterade.
En jungfru! Hade han då inte haft nog af sådana i
aktern, när han for med ångfartyg? Skulle han nu
därtill ta en sulamit, som parlamenterade en fördyflad
kattost, och inte förstod ett enda civilt språk! Nej,
han skulle nu. när garsångarne hvisslat sin kos, sätta
i tidningarne, att han var redo ta emot en
mademoselle — det betyder en dam midt emellan fru och
fröken —, som kunde styra om hela alltet.
»Ahå» — tänkte jag, — »nu lyser han efter en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
