Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Kaften Hillers pölsegille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dam från sitt turkiska harhem. Harhem är det samma
som mormonhem, där barnen också få sköta sig, bäst
de kunna, ackrat som harens ungar — nu blir här
rollians i kajuttan !»
Kaftenen skref annonsen, och, tjyfvingen i mig,
kom där inte inom åtta dar så många skrifvelser till
svar, att postbudet hade sin väska så sprängfull af
bref i alla de former och kulörer, som tänkas kan;
kaftenen måste minstingen haft lika många turkiska
mademoseller, som kung Salomo, om inte fler.
»Komma alla de, som svara på efterlysningen i
tidningen, att konditsjonera här, så, gu pirovall, blir
här konfekt nock», säger jag en dag till kaftenen.
»Jag regalerar mig med en, de andra få dra till
Röda hafvet», svarar han så muntert och spaserligt,
som om han aldrig ens sett nästippen på nå’n af de
andra mademosellerna. Och ett par dagar senare får
jag sätta den danska hästen för sjäslången och hämta
den utvalda damen vid stationen, en mils väg från
fiskeläget.
Inte var där vidare grannlåt mä’na, för att ha
blifvit efterskrifven så långt borta ifrån; närsynt var
hon, och hvälfde med ögonhinnorna, som en sömnig
höna, men hon talade inte konstigare, än jag var karl
till att förstå det mesta af hennes språk.
När jag aflevererade henne till kaftenen, gjorde
både han och hon sig till, som om det var första
gången, de bekikat hvarandra.
»Kaften Hiller, antar jag?» kvintilerar hon nock
så fint.
»Jaha, och det är ju fröken Busk?» svarar han,
krum som en ål.
»Ja, inte ä ni två buskablyga, som tro er om att
lura gamle Jösse Post», multiplicerar jag i tankarna.
I början spionerade jag flitigt på dem, men blef
inte stort klokare, för de talade mest turkiska med
hvarandra, och af det språket inhämtade jag inte stort,
ty det parlamenteras så ogrundalöst fort: »oui non rita
rabs, kvits, kvats», gick det som käpp i hjul. Men
jag snappa upp, att pardon det betyder nåd—, mon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
