Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Spytte-Necklasens ande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som adokaten för talan i samt till yttermera visso
odla mina själskunskaper med att läsa hans aviser,
så kommer den förgjorda Spytte-Necklaskan — hon
heter Sissa i sig sjelf — flyande och farande, som hin
i ett torrt pölseskinn, och rekvirerar mig till sin gubbe,
som låg på tvärs för dörren, jag menar för döden. —
»Hva ska jag hos din gubbe? Inte kan jag hålla
lifhanken i’ en» prosenterar jag, som satt midt i en
politeknisk artikel om kineserna.
Bevara mig väl, inte är jag en sådan synderska,
att jag skulle begära det», svarar hon snoppande, så
näsan skakades, som af en jordbäfning. »Jag vill
baraste att du kommer och arrar upp’en till att tala,
eljes går han in i andra världen och lämnar mig här
lika klok som ett nyfödt lindebarn», pylade käringen
under gråtande tårar.
»Dra åt Heljarp med er begge!» röt adokaten. »När
jag skrifvit hvad jag skall, kommer jag efter», lofvade
han mera höfligt, och på den bolinan benade jag i väg
ett stycke efter Sissan.
När jag kom in i hennes och gubbens logement,
stod hon öfver honom vid sängen och skakade honom i
skuldrorna, hvinte honom in i örat värre än en
domsbasun: »Necklas, Neckla-as! Svara då, karl, och ta
inte hemligheten med dig i grafven!»
»Hvad är det frågan om?» spörjer jag då. »Har
Ola ett brottsligt förhållande på samvetet?»
»Det är väl värre! Hållen ett tag kring härerna
mens jag försöker en gång te!» säger hon så
anarkist, att jag sätter gubben rak i sängen och hon
hviner honom in i vänstra örat: »Svara människosjäl,
hvilken dag ledde du vår ko till byns tjur?»
Spytte-Neklasen sa’ inte så mycket som bu en
gång, för han var död som en torsk, men jag blef
så etter galen på käringen, att jag på gubbens vägnar
och signalement lofvade henne att han skulle gå igen
af glatta lifvet för det hon i hans dödsstund ingifvit
honom värdsliga boskapstankar. Därefter skuddade
jag fjäder och sänghalm af min promenadrock och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
