Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. En varnagel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skogarnes vemodsfulla granträd, hände det sig, att en af
de därnia herrarne (som råbo-Nillan här ville ge mig
till mönstersjablon) en af de lätteräre, som själf satt
sina odygder, hjärteklämmor och hin med hansa mor
och mormor på boktryck, därför blifvit så pank på
krafter, att han författat ett bref till kaftinskan med
höflig begärelse att få vistas i hennes
skogsluftsinrättning, för att en tid få dväljas i enslighet och löndom
för stora världens synder och flärder.
Kaftinskan fattade då pennan för att låta honom
veta, att hon hade hälsan, mådde bra och önskade
honom samma goda gåfva, när han ville med sin
närvaro hedra hennes panksjon; men klok som sju räfvar
förteg hon sina aderton sommarfröknars tillvaro. Hon
misstänkte, förstås, att karlstackaren ej för tillfället
reflekterade på mera hjärtelände.
Alltså anlände han, som ett menlöst, okunnigt barn,
midt i fruntimmerskulan — jag hemtade honom vid
stattsjonen — och då han fick se hela denna
församling af silkeplusar, svalkofter, apefrackar och
kjortelremidja, så gick där en darrning genom hela hans
förvissnade narrvsystem och han blef blekblå ut på
nästippen. Men hur älltnerad han var, så gick det
smordt med pres-pressenningen, och det var en hel
jäder till att kunna hålla reda på de aderton
sommarfröknarnes både för- och tillnamn, så de genast stodo
liksom i en stor förtjusningslåga.
Under de tre första dagarne gick det helt galant
och han avanserade nock så spanskt som en betslad
gåse i fronten för de aderton ut i skog och insjö, men
på den fjärde kvällen for kärleksdäkeln på nytt i
honom och han började igen att sätta sina radikala
begärelser på rim, och af gammal stygg vana vände han sig till
den fröken som för stunden satt honom närmast vid
sjöastrand.
Hvar och en karlsperson, som är ordentligt
belefvad i sällskapsvärlden, vet hur det käns att vara
ensam solostämma bland en flock damer och der vill,
serra tre, andra både narrver och fysikaliska krafter,
än det manfolket disenterade öfver, för att vara allena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
