Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Knastens talang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som jag för en momang sedan sade, hade det
blifvit liksom ett folknöje att slå vess om, hur vidt
Knastens talang eller tygräckornas ägare skulle vinna
seger, när skräddaren var på tyget med sax och mått.
Detta hade äfven kommit till gubbenörens kunskap,
och han lofvade Sven-nojs en hel silfverspecie, om han
kunde vaka öfver det kläde, som Knasten skulle sy
leberi af till både Sven och kusken. Sven-nojs mente,
att det skulle bli lätt förtjänta pengar, och han satt
som om han varit beckad fast vid bänken i
herrgårdens borgstuga, medan skräddaren krympte först det
gula klädet och sedan det mörkblå, och Sven tog själf
hand om’et under torkningen. »Denna gång skall
Knasten bli bet!» prosenterade Sven och bröstade sig värre
än en kalkonhane, som har stjärten uppslagen.
»Väg inte talgen, förrän oxen är slaktad!» säger
då jag. Men Sven-nojs var så djärf och oförvägen, att
jag inte fick näsa opp, för’n med mindre än vi skulle
slå vess om den specie, han skulle ha af sin husbonde.
»La’ gå!» säger jag. »Men jag vill se på själf,
medan Knasten klipper till leberierna; jag kan tälja
några tjog pölsepinnar under tiden».
Det gick Sven helt fröjdefullt in på, för nu skulle
fyra ögon öfvervaka saxen.
Nå, Knasten rullar upp det fina, mörkblå klädet
till styckets hela längd, mäter det med sin måttstock,
känner på’et, berömmer färgen, tar upp sin näfverdosa
och snusar så oskyldigt, som om han haft en anelse
om att vara misstrodd för någon ärfd talang, och Sven
stirrar, så ögonen stå på skaft, som på en årsgammal
honkräfta.
»Ska det vara en pris, Jösse Post?» bjuder så
skräddaren och räcker mig dosan tvärs öfver bordet.
Råkar så glida med vänstra bakbenet och spiller
så snuset på klädet, ger detta en svängning rakt i
synen på Sven, så han till att nysa och hålla för
tittgluggarna. Men, när han igen kan bruka dem, har
Knasten lagt leberimönsterna på yttersta ändan af
klädesräckan och klipper till kuskens långrock i sjungande
rappet.
»Se så, nu skall jag bara jämna af de här små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
