Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lycksökare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min bror, som ej varit annat än kypare, har nu
blifvit en stor herre, sedan han vann på lotteriet. Han
har köpt sig gård och skall bli vingrosshandlare. Se,
Ernst, jag är rädd att vi två skulle bli som sparfven
i tranedans bland min släkt. — Vore Ernst ändå
mästare, så —»
Det kostar att skaffa sig lager, därtill räcka ej
mina besparingar. Ett litet nätt bo hade jag tänkt,
samt arbete på styck hos min mästare Lund».
»Se, Ernst, där som fönstret står öppet och
tyllgardinerna synas, bor jag! Vi kunna gärna gå litet
närmare slottet; herrskapet är ej hemma och dessutom
ser Ernst snarare ut som en grefve, än en
skomakaregesäll». Alma gick upp på ett litet stenkummel,
hvarifrån man kunde se in i hennes rum. Ernst följde
henne med någon blygsel öfver »gesällen», men med
större stolthet öfver sin likhet med en grefve.
»Alma bor som en prinsessa», sade han blickande
in i rummet, där en rosig matta, en förgylld
spegelram och en mängd små prydnader på en hörnhylla
dansade om för hans syn. »Jag kan nog förstå att
jag får slå mina tankar ur hågen». Han vände sig
bort med en suck.
Alma slog med parasollen på spetsen af sin fina
tygkänga, ett verk af Tallkvists händer, och som
kanske förde sin mästares talan.
»Då är det väl bäst att jag säger farväl för evigt
och håller mig till mina likar?»
Alma spratt till vid den på en gång sorgsna och
afgörande tonen. Hon vände sig mot det håll, han
tycktes stirra; hennes blick upptäckte sömmerskan
Tilda, som synbarligen sökte någon. Alma trodde sig
veta hvem.
»Ernst skall då alltid ta så häftigt i! Jag har ju
ej sagt nej. »Hon rörde lätt vid hans arm och gick
sakta ned från kullen, samt slog in på en gång, som
förde till en rakt motsatt del af parken, än där den
farliga Tilda gick på jakt.
»Har hon verkligen ej!» utropade Ernst, glad och
förbryllad tumlande efter henne ned för stenkumlet,
utan en tanke på sina blanka stöflar, hvilka fingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
