Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lycksökare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betänkliga skrubbsår af de skarpa stenarna. Men hvad
betyder ett par stöflars välfärd för en skomakare, då
han har utsikt att få sina hjärtesår lagade?
»Alma säger hon ja? pustade han andfådd då han
uppnådde henne.
»Ernst kan gärna säga du, ’hon’ låter som om
han, nej du, frågade någon annan», svarade Alma i
blyg ton.
»Du vill då bli min fästmö?» Hon såg upp, som
om hon blifvit skrämd och kämpade synbart med
stridiga känslor.
»Fästmö!» upprepade hon långdraget. »Det får
stå an med detta till en tid, ty jag skall säga dig,
käre Ernst, att när jag förlofvar mig och går arm i
arm med dig, så blir det på fullt allvar och ej som
vissa andra flickor, en i dag, en annan näste söndag;
därför vänta vi så länge med trolofningen».
»Huru länge? Det blir en tung tid denna, att
sitta på verkstaden; jag kunde bli frestad att hålla
frimåndag och —»
Gör du det en enda gång, så är det rakt slut oss
emellan».
»Men hvarför kan du ej ge mig ett ordentligt
ja?» envisades han.
»Min rike bror är min giftoman, jag vet just ej,
om han mera har laglig rätt att säga nej, men hvad
skulle han säga om jag, som är född med hatt, skulle
ta till hufvudduken, när jag gifte mig».
»Vore detta rakt nödvändigt?» sporde han, slagen
af denna viktiga omständighet, hvarpå han i sin
kärleksyra aldrig kommit att tänka.
»Ja det vore rakt nödvändigt!» bekräftade hon
eftertryckligt. »Jag ser ingenting löjligare än en
arbetares hustru med en blomsterprydd hatt på hufvudet
och en korg med potatis och sill på armen».
»Jag ser ingen annan råd än att söka bli min
egen», sade han, afbrytande den föga trefliga
framtidsskildringen. »Men hur skall jag få mynt i hast?»
»Lyckan står trogen kärlek bi; för öfrigt brådskar
det ju ej så fasligt», tillade hon uppmuntrande. »Men
nu måste jag gå in; dock om du ej bryr dig om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
