Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lycksökare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dansen här, som jag just ej tycker passar för en man i
dina kläder, så följer jag dig genom fruktträdgården
ut på vägen; jag går naturligtvis fritt här hvar jag vill».
Tallkvist kände ingen lust nu att dansa med
tjänstflickor och sömmerskor, då han kunde visa sig på
gatorna med en fästmö, klädd i hatt — bara han blef
sin egen. Men huru länge skulle det ej dröja innan
han samlat nog till ett sådant hem, som Alma kunde
vara belåten med, och ett lager sådant som Lunds:
mindre ville han ej bli mästare för.
Försänkt i dessa tankar tog han vägen åt staden,
utan att se hvarken åt höger eller vänster förrän han
utanför handlanden Törns sommarställe var nära att
blifva öfverkörd af en lätt jaktvagn, dragen af ett par
eldiga hästar.
Ernst sprang åt sidan, vagnen svängde intill
trappan, där fröken Törn och hennes dryge herr pappa
med utsökt vänlighet den i hast rik vordne för detta
kyparen, nu grosshandlaren Lyrén. Tallkvist såg hur
förtroligt Törn tryckte Lyréns hand innan han hjälpte
sin dotter upp till honom i vagnen, som därpå rullade
bort med de unga två, hvilka troligen voro förlofvade.
»Alma har rätt, det går ej an för gesällen att
komma bland dem. Att hon nöjer sig med en
skomakaremästare, vittnar att hon har mig af hjärtat kär. Ack
den som kunde så lätt komma till anseende och lycka
som hennes bror!»
Han gick in på ett nykterhetsvärdshus för att få
sig en smörgås och ett glas öl; korngrynsgröten vid
mästarens bord föreföll honom motbjudande, då han
denna afton tänkte därpå, och i den af Lund själf
förrättade aftonandakten, tilltrodde han sig ej att med
vanlig andakt kunna deltaga; bäst således att bli borta
därifrån.
Han satte sig vid ett litet bord, för att invänta
de begärda förfriskningarne, tog därunder tanklöst en
bredvid honom liggande tidning och lät blicken glida
öfver annonsafdelningen.
»Räck lyckan handen!» stod där med stora
bokstäfver. Ernst spratt till. Detta måste då vara en vink
af ödet! Han såg på nästa spalt: »Pröfva lyckan!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
