Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En lycksökare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alma nämnde, att de tänkte nöja sig med två rum.
Men, mina vänner, en lägenhet på blott två rum
för en mästare, det går verkligen ej! Vill den blifvande
frun ha de färdiga skodonen i förmaket? Nej tre rum
är det minsta. Herrskapet skall naturligtvis ha en piga.
»Pettersson har rätt», afgjorde Tallkvist, och då
Alma just ej tyckte motsatsen, så köptes tarfliga
möbler till ett hvardagsrum samt mahognymöbler till
sängkammaren, hvilken naturligtvis ej fick sakna en större
toalettspegel, ty »det ena måste vara efter det andra»,
sade Petterson.
»Ser du, det var klokt att ej hyra rum förr än
vi köpt möbler», sade Ernst belåten, då de åter
kommo ut på gatan. »Nu gå vi in här och köpa gardiner».
Alma följde uppmaningen, fast besluten att ej taga
för dyra saker till det öfriga bohaget.
»Billiga gardiner bli i längden de allra dyraste»,
upplyste butikmamsellen sanningsenligt,» för öfrigt beror
det ju något så när på hur fina möbler herrskapet har».
Naturligtvis måste den gröna förmaksmöbeln ha
sig värdiga gardiner. Det vackra divanbordet kunde ej
heller stå på bara golfvet; en präktig förmaksmatta
köptes, tillika med ett par pärlbroderade kuddar, hvilka
först skulle användas på brudpallarne, sedan skulle de
tillhöra gröna soffan.
Talet om brudpallarne föranledde helt naturligt
tanken på bruddräkten. Ernst väckte sjelf den viktiga
frågan, och hela högar af hvitt tyg kommo genast fram
på disken.
»Grefvinnan ger mig svart siden till klädning och
fröken Olga vill sjelf brodera min slöja», upplyste
Alma, fingrande på ett stycke fin, hvit kasimir.
»Silketyll, broderadt med liljor i glansgarn eller
hvitt flocksilke?» gissade butiksmamsellen.
»Ja», svarade Alma, läggande det mjuka tyget i veck.
»En dylik slöja fordrar ovillkorligen hvit klädning»,
sade mamsellen, vänd till Ernst.
»Skulle ej svart äfven tyda på något, som damerna
kalla garderobsorg?» sporde Ernst, med en bankirs
hållning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
