- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
19

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 1. Presten och zigenerskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slagna bron öppnade sig både uppåt och nedåt hänförande
perspektiv. Åns silfverklara vatten forsade fram mellan
höga, än dunkelgröna, än i spelande solreflexer skiftande
hvalf, i det de lummiga löfträdens grenar gingo tillhopa
öfver strömmen, och på den bortre sidan låg en liten
pittoresk kvarn, hvars väldiga hjul kastade hela kaskader
af i solljuset som diamanter gnistrande vattendroppar upp
i luften, under det blommande vattenväxter gåfvo bjärta
färgnyanser åt den leende taflan. Uppe i trädtopparne
tonade fågelsången, och öfver det hela hvilade en stämning
af frid, som måste verka välgörande och lugnande
på hvarje för naturens skönhet öppet sinne.

Maglow höll in hästen och njöt af den tafla han så
ofta sett, men alltid beundrat, vare sig, som nu, i
högsommarens fagraste skrud eller i rimfrostgnistrande
vinterdräkt. »Hvem skulle tro», sade han för sig själf, »att
i skötet af denna fridfulla natur lurar det mänskliga
hatets och hämndens alla dämoner, lössläppta af broderkrigets
förbannelse. Ormar, krälande under blomstersängar —
synden och döden i paradisets lustgård» — — —

Men det stod skrifvet i ödets bok att den vördige
prästmannens sinnesjämnvikt skulle störas ännu en gång,
innan han hunnit den korta färdevägens mål.

Då han passerat ett stycke af den mellan väldiga
ek- och bokträd slingrande vägen på andra sidan Spånga
kvarn, hörde han framför sig en gäll kvinnoröst på ett
allt annat än melodiskt sätt sjunga följande strof ur en
i dessa trakter icke obekant visa:

»Sparfvar och harar
Och kvinnfolk och karlar
De äflas och de sno,
Att hos makarne bo.»


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:19:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cagoing/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free