Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 6. »Göingehöfdingen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
båtar ingen öfvertalning. Du har alltid varit trogen som
guld, Måns Skytt, mot den du ställt dig under, det vet
ingen bättre än jag, men att tänka och handla
själfständigt har aldrig varit din sak. Icke är det heller din
aftvungna trohetsed till svenske kungen, som nu binder
dig, utan det är din blinda hörsamhet mot fru Maren.
Hon är det, som bär ansvaret för att Danmark mist
en god stridsman, och, vid Gud, en dag skall jag ställa
henne till ansvar för detta och mycket annat. Men i en
sak har du rätt. Folket, som nu ligger i skogarne för
att strida för Danmarks sak, är icke sådant som jag
skulle önska eller sådant, som mina gamla friskyttar från
Göinge. Men felet är ledarnes. Severin är en tapper
man, en våghals som ingenting skyr, men icke är en
afdankad student, som i åratal strukit omkring på
landsvägarne och varit i slang med de tyska legoknektarne,
rätte mannen att föra an en folkresning. Också är det
nu mindre han än den leda zigenerskan, som kallas
Pus-Else, hvilken är den verklige befälhafvaren för
friskyttarne här i trakten. Och då kan man ju lätt inse
hurudant folket skall blifva. Men nu har jag kommit hit,
och nu skall ledningen bli en annan. Ärliga hjärtan
klappa äfven under snapphanetröjan, och jag skall nog
veta att draga fram dem. Fastän du svikit mig, skall
jag väl finna andra hederlige, fosterlandsälskande män,
som vilja hjälpa mig att göra snapphanarne till goda
och ärliga stridsmän.»
»Nog vet jag, Sven Göing», återtog Måns Skytt, »att
verket kommit i bättre händer nu, sedan en sådan
befälhafvare som ni blifvit satt att befrämja det, men jag
fruktar det är för sent; den smak kärilet en gång fått
går ej lätt ur, och blir det tukt och ordning inom
snapphanehoparne, så misstänker jag att de flesta hellre löpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
