Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 8. Ett bakhåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Måns återtog sin ställning på bastionen och spejade
ut i natten. Så hade han stått en god stund, då han
märkte något som rörde sig längst bort vid kanten af
kärret. Och det närmade sig allt mer och mer. Än
stannade det hemlighetsfulla föremålet, och än närmade
det sig. Först då det kommit fram till det bortre hörnet
af trädgårdsmuren såg han att det var ryttare. Det
föreföll misstänkt, ty där gick ju ingen väg. Måns kallade
på fogden och äfven han ställde sig på bastionen för att
iakttaga. Ryttarne höllo stilla en stund, men så
närmade de sig åter och gledo fram som skuggor. Men nu
hade de kommit så nära, att man såg att det var tre.
»Halt, werda!?» ropade slottsfogden med en stämma
som ekade i skogen.
Ryttarne stannade, men om en stund kom svaret:
Svensk patrull!
»Kom närmare så att vi kunna se om I talen
sanning!»
Åter tycktes ryttarne tveka, men så skilde sig den
ene från de två andra och red ensam fram ända till
grafven. Det var en ryttare i svensk uniform och med
Smålands rytteris välkända fältbindel.
»Hvem innehar slottet?» frågade ryttaren.
»Fru Maren Juul till Wanås», svarade Ryding.
»Hvem är slottsfogde?» frågades åter.
»Slottsfogden, det är jag, och mitt namn är Lars
Ryding.»
»Är ni Lars Ryding? — det var bra», återtog
ryttaren, »ty riksrådet har sagt att om jag kunde komma
till tals med Lars Ryding, så kunde jag lita på att få
ärligt besked.»
»Det skall du också få, min gode man; fortsätt med
dina frågor, sen blir det min tur.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
