Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 8. Ett bakhåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvar äro snapphanarne, som belägra slottet?»
»Vi veta ej af någon belägring och hafva ej sett
några snapphanar framme vid gården.»
»Men fru Maren Juul har i natt skrifvit ett bref till
riksrådet Ulfeld, som vistades på Hanaskog, och begärt
undsättning, emedan snapphanarne höllo på att storma
hennes slott.»
»Det har hon icke gjort.»
»Och sändt en af sina slottsknektar med brefvet.»
»Det är osanning, ty ingen af våra slottsknektar
har varit utom borgen i natt.»
»Och slottsfogden Lars Ryding är ju dödligt sårad.»
»Det ser du väl att jag icke är, karl.»
»Det gör jag, och det gläder mig, men jag ser också
att de förbannade snapphanarne dragit oss vid näsan»,
sade gefrejter Svensson, ty det var han, och vände sin
häst, ropande: »vi komma snart igen med hela truppen»,
hvarefter han begaf sig af samma väg som han kommit.
Efter en stund smattrade en trumpetsignal, den
svenska rytteritruppen red makligt ned mot borgen,
vindbryggan gnisslade och fru Maren, hvilken slottsfogden
efter ryttarens försvinnande låtit underrätta om hvad som
händt, stod själf på trappan och emottog i denna tidiga
timme sin frände Ebbe Ulfeld och hans följeslagare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
