- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
241

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 23. »Stöfvaren» och hans valp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dessa skott, som träffade så väl, men hvilkas ursprung
icke kunde uppdagas. Det är gastar och spöken, som
drifva sitt spel, menade den ene, och de tre andra höllo
med honom. Vi taga vårt pick och pack och löpa vår
väg, annars komma vi kanske i brunnen allihop, sade
de, och så blef äfven beslutadt. Men sina bylten och
säckar med röfvadt gods hade de samlat i en hög just
vid brunnen. Då de nu alla fyra på en gång lutade sig
ned för att slänga bördorna på ryggen, small det tredje
skottet och åter stöp en snapphane. Och som det var
just den, som stod närmast brunnen, hvilken saknade
stängsel, så dalade äfven han ned till de två andra, och
så var icke mer än halfva styrkan, d. v. s. tre man,
lefvande och ofvan jord. Men dessa tre blefvo nu så
förskräckta, att de icke ens gåfvo sig tid att medföra
tjufgodset, utan lupo sin väg allt hvad de orkade. Just i
samma vefva kom jag, som var ute på slag efter
snapphanarne, till platsen, och två af bofvarne föllo för mina
skott. Således var det endast en enda af röfvarbandet
som kom undan och kunde berätta hvad som skett.

»När pojken fick se mig, kom han fram, ty jag hade
förr varit i gården och han visste att jag var en fiende
till snapphanarne. Och så gingo vi ut att leta efter
föräldrarne, ty hvarken han eller jag visste då att de blifvit
mördade. Vi funno dem på åkern, döda och kalla båda
två, och aldrig skall jag glömma hur ondt det gjorde
mig om pojken vid den synen och hur han, som nyss
dödat tre vuxna män, grät och jämrade sig som ett barn,
som han ju också var.

»Nå ja! Jag stannade kvar hos pojken några dagar
och hjälpte honom att på ett hederligt sätt få föräldrarne
i jorden och att draga försorg om kvarlåtenskapen, hvilken
var betydligt större efter än före dödsfallet, ty då ingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:19:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cagoing/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free