Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Boswell och Johnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna gå dem direkt helt förbi. Man kan kanske hoppas, att
liksom kvaliteten i Boswells bok blir allt mera ypperlig, ju längre
fram i den man kommer, detsamma också skall visa sig bli fallet
med denna så storstilat anlagda översättning.
(1927)
I
Det i höstas utkomna andra bandet av d:r Heymans stora
översättning av Boswells verk om Samuel Johnson är en angenäm volym
att bläddra i. Stort mera än ett bläddrande här och där kan det
knappt bli i det fall, då läsaren på förhand råkar ha stiftat
bekantskap med Boswell; efter att inledningsvis ha beundrat de utmärkta
tidshistoriska illustrationer, som i mängd pryda verket, fördjupar
man sig då till en början helst i anmärkningarnas vidlyftiga
labyrinter. Överhuvud är det ganska missvisande att kalla denna bok
blott och bart för en Boswellöversättning: i själva verket är den
närmast en sorts allmän Boswell—-Johnson-encyklopedi av
outtömligaste slag — fast förmodligen överträffad i det fallet av
Birchbeck Hills engelska upplaga. Kommentatorernas under
tidernas lopp hopsamlade lärdom i ämnet hänger nu runt Boswells
skapelse lika frodigt som murgröna och oklippt vildvin kring
dörrar och fönstergluggar på något gammalt idylliskt lantligt
chateau, och med tiden skall Boswells egen fryntliga fysionomi endast
tillfälligtvis kunna skönjas innanför någon enstaka oövervuxen
ruta. Likväl finns naturligtvis då alltid utvägen kvar att umgås med
honom i någon okommenterad upplaga. I d:r Heymans verk
balansera text och anmärkningar varandra tämligen: tänker man sig
de senare tryckta med samma stil som texten, skulle de sannolikt
till omfånget fullt ut mäta sig med denna; endast David Sprengels
översättning av Rousseaus bekännelser är i det fallet fortfarande
nummer ett. Det är svårt att förstå, hur det hela skall kunna
rymmas i fem band, därest samma proportion skall bibehållas hela
vägen; och man kan ibland inte låta bli att undra en smula,
huruvida det verkligen i vårt land existerar något nämnvärt antal
läsare med så stor aptit på Johnsoniana, att de spontant kunna
vilja ge sig i lag med ett kolossalverk som detta.
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
