Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - En korstågshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
leen, såsom vasall under Balduin, hade allt ordnats till det bästa på
grund av Bohemunds turkiska fångenskap och Tancreds
bortkallande till Antiokia; och slutligen sutto Tancred och Balduin kvar
såsom de båda sista av korstågets ursprungliga ledare, någorlunda
harmoniska inbördes på grund av avståndet mellan Antiokia och
Jerusalem. Vem av dessa båda som var den störste krigshjälten
och mest oförbrännelige anden vore svårt att säga; de voro var på
sitt håll med om lysande segrar och stora nederlag och gingo
slutligen triumferande genom allt, vana vid att slåss mot
mångfaldiga övermakter och att fördjupa sig i fientligt territorium med en
samlad härsmakt av ett par hundra lansar. Dessa de unga
korstågsstaternas tvenne väldiga huggvärjor ha betytt nästan allt till
erövringarnas befästande och relativa varaktighet; och att bilda sig en
verkligt adekvat uppfattning av deras mångsidiga och brokigt
äventyrliga tillvaro är utan tvivel något som överstiger den relativt
enkelriktade nutidsmänniskans förmåga.
Särskilt Balduins verksamhet ter sig fantastisk. Han vann mot
egyptiska invasioner en första, förlorade en andra och vann därpå
åter en tredje ursinnig batalj vid Ramleh, vann och förlorade
drabbningar mot nordöstliga emirer, stormade en mängd
kvarvarande muhammedanska städer längs Palestinas kust (däribland
Sidon, med god hjälp av en norsk korsfararflotta under Sigurd
Jorsalafare), drog ned i ödemarkerna söder om Döda Havet och
byggde där fästningen Kerak för att avskära förbindelserna mellan
Egypten och Östern, fortsatte till Akabaviken och satte ut en
flotta i Röda Havet, förmådde Antiokia, Tripolis och Edessa att
erkänna sig i vasallförhållande till konungariket Jerusalem, låg
flitigt i gräl med påven, såsom självrådig herre och även såsom
teknisk bigamist, samt sysslade vid sitt frånfälle som bäst med
förberedelser till ett stort infall i Egypten. Han efterträddes 1118
på Jerusalems tron av sin kusin Balduin du Bourg, greve av Edessa,
en man som även besatt ett stort mått av duglighet och som till
skillnad från företrädaren var så from, att han på grund av flitiga
knäfall fått en åkomma som kanske inte har något gängse namn på
svenska men som på engelska kallas ”housemaid’s knee”.
Med denne Balduin II slutar professor Grousset sin första
volym, som i sanning är värd sina pengar. Rikligt ämne, utan någon
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
