Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Kejsaren av Pondichery
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
Kejsaren av Pondichery
Bland de många motton, som lämpligen skulle kunna pryda en
framställning av mänsklighetens historia, skulle från en viss
synpunkt få vara lämpligare än den gamle galliske hövdingens enkla
sats: ”Ve de besegrade!” För varje historisk betraktelse, som
strävar efter att understryka det förnuftiga i vad som sker, att i
historiens gång urskilja ett eller annat gradvist fullkomnande av
idéer eller förverkligande av högre värden av vad slag som helst,
måste det rent logiskt sett te sig ytterst svårt, eller rättare omöjligt,
att finna något att säga till förmån för dem som övervunnits och
till ursäkt för deras orealiserade verk. Var Caesar den rätte, då var
med nödvändighet Pompejus den felaktige; blir Karl Martell en
representant för det önskvärda, därför att han segrade, då bli hans
motståndare i samma grad representanter för något mindervärdigt
och icke önskvärt, därför att de läto sig krossas vid Poitiers. De
som besegrats ha strävat att förverkliga något som icke fått ske;
deras rike är icke av denna världen utan av en värld som kunde
hava varit; i samma mån som denna värld, formad av segrare,
skattas såsom byggd efter acceptabla linjer, bli de besegrades
avvikande planer förkastliga och de själva med dem.
Inte nog med att de besegrade bli värdelösa, de bli också direkt
fördärvliga; och ju större de varit, ju bättre de kämpat, ju envisare
de gripit i ödets tyglar och till en tid satt dess hästar på hasorna,
innan hovar och hjul till sist gått fram över dem, desto
fördärvligare bli de. Det finns från förnuftsbetonad världshistorisk
synpunkt ingenting att anföra till Hannibals försvar: hans gärning blir
monstruös genom hans storhet: det hade varit bättre om han varit
liten, viljesvag och föga bevandrad i krig, ty sakerna hade då
hastigt och smärtfritt bragts till det slut, som ändå till sist skulle
komma. Karl XII borde fortsatt att leka med björnar och baletter;
150
Prag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
