Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Contributor Rolf Arvidsson died in 2012, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Kejsaren av Pondichery
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tillsatte småfurstar och majestätiskt beviljade audienser åt
bönfallande rajor, dem franska kompaniets guvernörer tidigare
nalkats med bugningar och tributer. Efter en vild härva av
allianser, fördrag, interventioner, trontillsättningar, mord och
fältslag, där Frankrike och England trots freden ivrigt understödde
olika partier och efter förmåga gjorde livet i dessa trakter surt för
varandra, kände sig Dupleix som herre över Coromandelkusten
och det stora herradöme därinnanför, som kallades ”le Carnatic”,
samt skickade sin unge intelligente och driftige general Bussy
åstad norrut till Haidarabad för att med kraft fiska i de många
grumliga vattnen därstädes. Med en armé bestående av 300
europeer och ett par tusen värvade infödda genomtågade Bussy i
högsommarhetta okända trakter, omsvärmad av moln av fiender,
vilka han med lätthet slog ur fältet, ryckte in i Golkonda och
därefter i Aurengabad samt stod efter kort tid som Dekkans herre.
Stora Mogul uppe i Delhi vaknade för ett ögonblick och
betraktade med ett sömnigt öga sina sönderfallande dependenser i södern;
men allt han kunde göra var att foga sig i Dupleix åtgärder och
förmedelst högtidliga officiella skrivelser godkänna hans
maktställning. År 1752 syntes Frankrike skola bli halvöns herre;
Dupleix blev markis och funderade på att även låta göra sig till raja i
ett ledigt furstendöme.
Den lilla tuvan, som välte all denna härlighet, hette
Trichinopoli, en obetydlig befästad stad långt söderut i Madura. Kring
denna stad koncentrerade sig ett långt krig, officiellt fört mellan
inhemska furstar och med engelsmän och fransmän endast såsom
välvilliga bundsförvanter på ömse sidor, ett krig vari Dupleix för
första gången stötte på oöverkomliga hinder. Med förtvivlad
energi drev han på en belägring, som förbrukade den ene efter den
andre av hans generaler; Bussy, den ende duglige, hade nog att
göra i Dekkan, och två engelsmän, Clive och Stringer Lawrence,
gjorde situationen i södern alltmera prekär. Dupleix hade nu
invecklat sig i företag så jättelika att ingen återvändo fanns för
honom; till bedrivandet av sina krig satsade han sina egna
hopsparade millioner, när kompaniets finanser inte ville förslå, och
hade möjligen, om han lämnats åt sig själv, förmått åvägabringa en
lycklig utgång trots allt.
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
