Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - Elektriska telegrafens införande samt utveckling i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
År 1839 tog Edward Davy i England patent på en
elektromagnetisk-kemisk telegraf, för hvilken användes den elektromagnetiska kraften i förening
med ett urverk; och år 1840 hade Wheatstone lyckats konstruera sin
visaretelegraf, hvilken grundade sig på samma förening af elektromagnetisk och
mekanisk kraft. Under tiden hade, år 1838, Steinheil upptäckt, att jorden kunde
användas i stället för den ena af de två ledningstrådar, som hittills varit
nödvändiga. Till följd häraf, likasom äfven genom amerikanaren Morse’s system,
hvilket omkring denna tid äfven började arbeta sig fram, inträdde nu den
elektriska telegrafien i ett nytt utvecklingsstadium: den praktiska användningens.
Att härefter steg för steg följa telegrafiens utveckling i tekniskt afseende
eller att redogöra för dess uppkomst och utbredning i de särskilda länderna,
skulle föra allt för vida. Endast i afseende på de elektriska telegrafernas
införande i vårt land vilja vi tillägga några ord.
Äran af att hafva tagit initiativet till den elektriska telegrafens införande
i Sverige och förtjensten af att hafva bearbetat opinionen för saken tillkomma
tvenne vid Telegrafverket, i egenskap af intendenter, sedermera anstälde män:
öfverstelöjtnanten J. F. von Heland och majoren A. L. Fahnehjelm. Uti sina
bemödanden rönte de städse välvillig uppmuntran och kraftigt understöd af
generallöjtnanten Carl Akrell, hvilken ock, i sin egenskap af den nya
inrättningens förste styresman, genomförde densammas organisation och sålunda
grundlade ett embetsverk, hvars stora vigt och betydelse för landets kommerciela och
industriela utveckling, likasom äfven för dess diplomatiska angelägenheter,
visserligen numera äro allmänt insedda och erkända, men till deras hela vidd
knappast kunnat af någon anas eller beräknas vid den tidpunkt, då talet om den
elektriska telegrafens införande härstädes först bragtes å bane.
De underrättelser angående den elektriska telegrafiens framsteg och
utveckling i utlandet, hvilka omkring år 1844 funnos allt oftare meddelade i tidningar
och tidskrifter, uppmärksammades noga af förstnämnde tvenne män, af hvilka
den ene då var liniechef för den optiska telegraf-inrättningen och den andre
åter redan vid den tiden sysselsatt sig med den galvaniska elektricitetens
användning för praktiska ändamål. De insågo såväl vigten af att, så fort ske kunde,
göra landet delaktigt af ifrågavarande kommunikationsmedel samt af att
förekomma detsammas monopoliserande genom patent för vare sig in- eller utländska
spekulanter, som ock behofvet af ett träget samarbete till öfvervinnande af den
tröghetskraft, som vanan vid det förutvarande och brist på håg eller förmåga
att sätta sig in uti nya anordningar så ofta sätta emot genomförandet af nya
idéer. De beslöto derföre att med förenade krafter verka för att det svenska
folket uti förevarande fall ej skulle komma för långt efter de öfriga
kulturfolken, att elektriska telegrafer skulle blifva i landet inrättade och att bringa
detta företag i statens händer.
Den 2 Januari 1846 förevisade de för general Akrell, då chef för den
optiska telegraf-inrättningen, samt några andra i vetenskapligt afseende
framstående personer sin första telegraf-apparat. Under årets lopp förfärdigade de
tvenne nya apparater, baserade, likasom Morse’s numera så allmänt använda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
