Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Grunddragen af den elektromagnetiska telegrafien, de särskilda telegrafapparaternas ändamål och förbindelse sinsemellan m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samuel Finley Breese Morse föddes den 29 April 1791 i Charlestown
(Massachusetts). Utrustad med stora anlag för målarekonsten, begaf han sig i
sin ungdom till England, för att utbilda sig till artist. Sedan han der under
några år fortsatt sina studier och erhållit en guldmedalj, såsom offentlig
belöning för sin stora tafla »Dying Hercules», återvände han år 1815 till
Amerika. För sitt uppehälle måste han likväl der sysselsätta sig med
porträttmålning. År 1825 stiftade han i New-York ett målaresällskap, som sedermera
utvecklade sig till »National Academy of Design». På uppdrag af denna
akademi afreste han, år 1829, ånyo till Europa, för att taga kännedom om de
förnämsta dervarande målare- och ritskolor, likasom ock för att göra bekantskap
med Englands, Italiens och Frankrikes konstnärer och konstverk.
Redan under sin vistelse i Amerika hade Morse varit en flitig åhörare af
de offentliga föreläsningarne öfver elektriciteten. I Europa tog han nu äfven
kännedom om de nya vigtiga upptäckterna inom denna vetenskapsgren. Den
elektriska telegrafien blef slutligen nästan det enda föremålet för hans tankar,
i synnerhet under återresan.
År 1835 helsades redan Morses nya telegraf med glädje och var under
de följande åren exponerad i New-York. Men först år 1843 lyckades det
uppfinnaren att af regeringen erhålla ett anslag af 30,000 Dollars för uppbyggandet
af sin första telegraflinie mellan Washington och Baltimore. Den 27 Maj
afsändes på denna linie det första telegrammet.
Morse’s apparat hade vid denna tid ansenliga dimensioner.
Elektromagneten vägde inemot 2 svenska centner. Denna betydliga tyngd härrörde
hufvudsakligen från lindningstrådens stora tjocklek, hvilken Morse då ansåg böra vara
lika med linietrådens, samt de många lindningshvarfven. Denna lindningstråd
var af koppar (№ 16), omspunnen med bomullstråd. Hvardera
elektromagnetbenet var 18 tum i diameter och 3 1/2 tum högt. Jernet var 1 tum i diameter.
Den elektriska telegrafiens problem hade under tiden äfven sysselsatt
Europas vetenskapsmän. Den elektriska telegrafen i sitt nuvarande skick är frukten
af många lärdes och fackmäns tankearbeten och experimenter.
En vigtig tjenst för underlättandet af telegrafiens praktiska utförande gjorde
oss professor Steinheil i München år 1838, då han, under försök att använda
jernvägsskenor till ledare i stället för den ena linietråden, fann, att sjelfva
jordmassan kunde för sådant ändamål användas.
Vi ändra nu vår, i fig. 10 framställda, ritning öfver tvenne i förbindelse
med hvarandra varande telegrafstationer så, att vi tillgodogöra oss denna
professor Steinheils upptäckt. För sådant ändamål utbyta vi den undre linietråden
mot jordmassan, som sättes i förbindelse med ledningarne förmedelst tvenne
större metallplattor (fig. 11, följande sida).
När stationen A trycker ned sin nyckelhäfstång, slutes dervarande batteri
så, att dess vid t. ex. zinkpolen utgående ström (den s. k. negativa strömmen)
får följande väg att passera: från zinkpolen till städet och vidare, genom
A-nyckelns häfstång, linien L, B-nyckelns häfstång och klack samt
elektromagnetlindningarne till jorden vid plattan p′, genom jorden J till plattan p samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
