Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Motståndsmätningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
sitta qvar i sitt hål, och man stänger på försök förbi den näst största rullen
o. s. v. Så snart härvid inträffar, att utslaget blir för stort, är sådant ett
tecken till att reostatmotståndet blifvit för litet, hvadan den sednast insatta
proppen uttages och den i storlek näst följande rullen i stället (på försök)
förbistänges o. s. v. För att vid kompenseringen ej komma på afvägar, måste
man noga tillse, att densamma i förenämnde ordning verkställes. Alla mindre
rullar måste följaktligen stå öppna, under det att man kompenserar vid en
större; och skulle man finna, att man kommit att af misstag göra reostatens
motstånd alldeles för litet, bör man återgå till det rätta i den ordning, att man
först öppnar den minsta af de nu förbistängda rullarne, derefter den näst minsta
af samma rullar o. s. v. ända tilldess man kommit till det rätta utslaget eller
det första, som är mindre än detta, hvarefter man ånyo, på förut angifvet sätt,
fortgår med kompenseringen.
Om man på förhand vet, att det motstånd, som skall uppmätas, icke kan
vara större än ett visst antal reostatenheter; så kan man ej behöfva öppna
hela reostaten, före densammas insättande i ledningen, utan endast så många
af de minsta rullarne, att förenämnda eller ett något större antal enheter
inkommer i ledningen. När reostaten på sådant sätt delvis öppnas, böra samtliga
propparne på en viss sträcka af densamma, ifrån den minsta rullen räknadt,
uttagas.
Nu beskrifna sätt att uppmäta ett motstånd blir likväl ej fullt tillförlitligt,
för så vidt man ej dervid använder ett konstant batteri. Till följd af den
ganska variabla polarisationen inom ett inkonstant batteri kan det nemligen
inträffa, att batteriet icke är helt och hållet detsamma vid de båda tillfällen,
då bussolen visar samma utslag. Det är batteriets elektromotoriska kraft, som
vid de båda afläsningstillfällena kan vara i olika grad motverkad af
polarisationen. Om t. ex. afläsningen af det första utslaget skyndsamt eger rum, men
kompenseringen för detta utslags reproducerande går långsamt; så kan batteriet
vid den andra afläsningen vara svagare. Häraf inses ock orsaken, hvarför man
ej gerna börjar kompenseringen med förbistängd reostat. Till följd af den
starkare strömutveckling, som eljest — när motståndet i reostaten vore = 0 —
skulle ega rum, kunde nemligen polarisationen bli högst betydlig.
Ifrågavarande mätningsmetod är dessutom mindre skarp än mätningen med
differentialgalvanometer. Dels är nemligen tangentbussolen i och för sig mindre
känslig för smärre variationer i strömstyrkan; dels verkställes mätning och
afläsning å differentialgalvanometern, när nålen uti denna innehar sitt
känsligaste läge (utvisande 0").
Yid bestämmandet af telegrafliniers motstånd medelst bussolmätning, torde
det i allmänhet vara lämpligast att genom särskilda mätningar bestämma
batteriets konstanter: dess elektromotoriska kraft och dess motstånd. För sådant
ändamål slutes batteriet, före eller efter liniemätningen, genom tangentbussolen och
a) 5000 S. E. och b) 3000 S. E. Ur den i slutet af boken intagna tabellen
för ifrågavarande bestämning finner man då storleken af E och af B. Vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
