Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Motståndsmätningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
Kap. VIII.
Motståndsmätiiingar.
§ 59. Motståndet i en fast ledare låter i allmänhet lätt och noggrant
bestämma sig; uppmätningen af motståndet i en fuktig ledare försvåras deremot
väsendtligen af den polarisation, som uppkommer på de med den fuktiga ledaren
direkt förenade fasta ledare (elektroderna), medelst hvilka den fuktiga ledaren
inlänkas i kedjan. Polarisationen verkar dervid så, att motståndet i den fuktiga
ledaren visar sig större än det i verkligheten är. Vi vilja till en början
sysselsätta oss med uppmätning af motståndet i fasta ledare.
För ifrågavarande mätningar begagna vi en reostat i förening med antingen
en bussol eller en differentialgalvanometer.
Vid motståndsmätningar med bussol går man till väga på följande sätt:
Ett batteri af sådan storlek, att det på bussolen kommer att gifva 20° à
50° utslag slutes genom bussolen och det obekanta motståndet, insatta efter
hvarandra i ledningskedjan. Det erhållna utslaget antecknas. Derefter uttages
det obekanta motståndet ur ledningskedjan, och i stället inlänkas reostaten. I
reostaten skall nu motståndet afpassas så (kompenseras), att det förra
bussol-utslaget återfås. Enär då strömstyrkan är lika stor som nyss, och ingen annan
förändring blifvit vidtagen, än att det obekanta motståndet blifvit utbytt mot
ett visst reostatmotstånd, så måste detta sednare vara lika stort med det
obekanta motståndet.
Om t. ex. 42° utslag erhölls, när batteriet slöts genom (bussolen och) det
obekanta motståndet, och, efter detta sednares borttagande, 128 Siemens enheter
måste insättas i ledningskedjan för bussolens återbringande till 42° utslag; så
är det ifrågavarande motståndet =128 S. E. •
Det är likgiltigt, om för mätningen används en tangentbussol eller en
sinus-bussol. Vid sinusbussolens begagnande för ifrågavarande ändamål kan man
knapt behöfva flytta lindningarne efter nålen utan begagna sig af det utslag,
som på den inre skalan erhålles med stillastående lindningar. Man skulle äfven
kunna använda hvilken med skala försedd galvanometer som helst, endast
utslaget kunde tillräckligt noggrant afläsas samt nålen vore tillräckligt känslig äfven
för mindre variationer af reostatmotståndet, så att det rätta motståndet blefve
bestämdt och tydligt angifvet medelst nålens utslag.
Vid kompenseringen börjar man med att hafva hela reostaten öppen, eller,
rättare sagdt, hela reostaten öppnas, innan densamma inlänkas i ledningskedjan.
För att mätningen skall kunna på förenämnde sätt ega rum, måste då utslaget
bli mindre än det, som erhölls när det obekanta motståndet var insatt. Man
börjar kompenseringen med att stänga förbi reostatens största rulle; blir då
utslaget fortfarande för litet, så är detta ett tecken att reostatmotståndet ännu
är för stort; den till nyssnämnde förbistängning insatta proppen får derföre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
