Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Linie- och stationsundersökningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
af dylikt slag lända till någon upplysning, att afbrottsstället måste vara beläget
inom det afstånd, som erhålles genom det funna motståndsmåttets förvandling
till längdmått.
Om den afbrutna linien vore fullkomligt isolerad, skulle en bestämning
vara tänkbar på grund af den elektriska laddning, linien förmådde antaga.
Också bestämmas afbrott å kablar på sådan grund. Den afbrutna men vid
afbrottsstället (och för öfrigt) isolerade kabeln laddas medelst ett batteri; och
den sålunda laddade kabeln får urladda sig genom en känslig galvanometer.
Med samma batteri laddas ock en kondensator, hvars laddningsförmåga är lika
med laddningsförmågan hos en viss längd (t. ex. 1 mil) af kabeln. Äfven
kondensatorn urladdas genom galvanometern. Sinus för halfva utslagsvinklarne
utgör måttet för urladdningarnes styrka; och denna styrka är proportionel mot
laddningarnes styrka. Den obekanta kabellängden förhåller sig till den mot
kondensatorn svarande kabellängden (1 mil) som sinus för halfva den vid
kabelns urladdning erhållna utslagsvinkeln förhåller sig till sinus för halfva den
vid kondensatorns urladdning erhållna utslagsvinkeln.
På följande sätt skulle man emellertid kunna gå till väga, när afbrott å luftünie
förekommer utan afledning, för att bilda sig åtminstone ett ungefärligt begrepp om den afbrutna
liniens längd. Batteriets ena pol (t. ex. den positiva) förenas med ena ytterkontakten till
ett känsligt mätinstrument, hvars andra ytterkontakt likasom ock batteriets andra pol (den
negativa) bringas i förbindelse med en strömomkastare, som äfven är förbunden med linien
och jorden. Medelst denna omkastare opererar man så, att batteriet gifver positiv ström
omvexlande till linien och till jorden. Emedan omkastningen sker utanför mätinstrumentet,
kommer strömmen att genom detta gå i samma riktning, vare sig att han (vid omkastningen)
går till linien eller till jorden.
När då ström först utsändes på linien, genomströmmas instrumentet af den i och för sig
obetydliga strömqvantitet, som åtgår till liniens laddande. Måhända hinner denna ström
knapt rubba magnetnålen ur hennes läge, innan han afstannar. Men nu omkastas batteriet.
Af den nu i linien utgående negativa strömmen åtgår först en mot den positiva laddningen
svarande mängd för att neutralisera denna laddning; derefter åtgår en lika stor mängd för
att i tråden åvägabringa en negativ laddning. Genom instrumentet, hvilket nu befinner sig
emellan batteriet och jorden, går en motsvarande positiv ström, dubbelt så stark som den,
hvilken nyss gick genom instrumentet till linien. Af den sednare strömmen får nålen alltså
en dubbelt så stark stöt, i samma riktning som nyss. När batteriet ånyo kastas om, får
nålen ånyo en stöt i samma riktning, lika stark som den nyss förut erhållna.
Medelst mekanisk tillställning anordnar man så, att omkastningarne ske mycket hastigt,
hvadan de särskilda stötarne på nålen komma att utöfva en nästan kontinuerlig verkan. Nålen
gifver alltså ett utslag, som är större eller mindre, alltefter som linien är längre eller
kortare samt omka8tningarue ske fortare eller långsammare. Enahanda försök anställes på en
annan, lika väl isolerad linie, å hvilken göres afbrott vid någon station. Denna linie bör helst
vara upplagd på samma stolpar som den linie, å hvilken liniefelet uppkommit. Genom att
jemföra utslagen kan man bilda sig någon föreställning om den felaktiga liniens längd intill
afbrottsstället.
För att vid dylik jemförelse bli oberoende af olikhet i omkastningshastigheten, kan
man använda tvenne mätinstrumenter och en dubbelomkastare, så att profven på båda linierna
kunna ske samtidigt. I stället för två instrumenter kunde man ock använda ett med dubbla
lindningar — t. ex. en differentialgalvanometer. Till den lindning, uti hvilken uppträdde
starkare ström, sknlle då appliceras en förbiledning (shunt), som till motståndet afpassades
så, att nålen komme att stanna på 0°, när strömmen i ena lindningen gick i motsatt rikt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
