Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Linie- och stationsundersökningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
ning mot strömmen i den andra lindningen. Genom att jemföra lindningens motstånd med
förbiledningens kunde man finna, huru stor del af den ström, med hvilken ena linien
laddades, erfordrades för att i styrka motsvara den ström, med hvilken den andra linien
laddades. Huruvida några praktiska fördelar kunna på detta sätt beredas, är likväl ännu ej
afgjordt.
§ 70. Stationsundersökningar verkställas på enahanda sätt som Iinie-undersökningar.
Vid hvarje sådan undersökning har man att verkställa en eller flera motståndsmätningar; och
för sådant ändamål behöfver man hafva tillgång till begynnelseäudan och slutändan af den
ledare, hvars motstånd skall uppmätas. Vid aflednings- och vanliga isolationsmätningar utgör
jordledningen den ena af dessa ändar; vid kontakt- och mellanledningsmätningar har man
ändarne af tvenne ledningstrådar att såsom begynnelseända och slutända insätta uti
undersökningsledningen.
När en stationsledning, t. ex. genomgångsledningen på ett dubbelbord, skall undersökas i
afseende på afledning, uttages linietråden ur den ena linieskifvan i åskledaren och denna skifva
blir nu begynnelseändan af den ledning, som skall undersökas; i åskledarens jordskifva utgör
slutändan. Linietrådens uttagande ur den andra skifvan motsvarar anordnandet af afbrott,
vid linieundersökning, på stationen vid liniens motsatta ända. Vid denna mätning erhålles
alltså värdet af r. För att erhålla värdet af p, låter man de båda linieskifvorna byta roler,
så att den sednare omnämnda linieskifvan blir tagen såsom begynnelseända, nnder det att
ledningen utåt vid den först omnämnda linieskifvan är afbruten. Fördelaktigare torde dock
vara att tillämpa den å sid. 176 omnämnda specialmätning, dervid de båda från linierna
isolerade linieskifvorna (i åskledaren) tagas: den ena till begynnelseända, den andra till slutända,
och mätning anställes enligt figg. 117 och 118. Det är naturligt, att vid en mätning af
detta slag genomgångsledningen bör vara isolerad från batteriet; hvadan, om detta är satt
till föreningsskifvan, batteritråden vid föreningsskifvan bör uttagas.
På enahanda sätt går man till väga vid undersökning emellan tvenne stationsledningar,
som böra vara från hvarandra isolerade. Den ena ledningen sättes i den ena liniens ställe,
den andra i den andra liniens. Genom att uppmäta motståndet både när de båda motsatta
ändarne af de båda ledningarne äro från hvarandra isolerade och när de äro med hvarandra
direkt förenade, utröner man, huruvida motstånd förefinnes i kontaktpunkten eller ej. Men
äfven i fråga om kontaktmätning inom en station torde vara bäst att tillämpa den å sid. 184
för mätningar af detta slag framstälda specialmätning, hvarigenom motståndet i de båda
ledningarne, likasom ock motståndet i kontaktspunkten, fås hvar för sig.
För att efter en mätning af vare sig det ena eller det andra slaget finna felets läge,
behöfver man känna motståndet i de instrumenter, inom hvilka något afsevärdt
ledningsmotstånd förefinnes. Utgående från den undersökta ledningens begynnelseända och följande
ledningen inåt stationen, räknar man då tillsammans de förekommande motstånden, ända
tilldess på sådant sätt erhålles ett motståndstal, som är lika med det genom undersökningen
funna, hvilket uttrycker det ledningsmotstånd, som måste förefinnas emellan ifrågavarande
begynnelseända och felstället. Äro ej de särskilda instrumentmotstånden kända på förhand,
bör man uppmäta dem särskildt.
Huruvida två eller flera afledningar eller kontakter äro för handen kan ock afgöras med
tillhjelp af formelsystemet III, sid. 175, eller VII, sid. 183, förutsatt att de särskilda
instrumenternas motstånd äro på förhand kända.
Mätningar af ifrågavarande slag torde emellertid ej förekomma för annat ändamål än
möjligen för bestämmandet huruvida särskilda stationsledningar äro aflednings- (och kontakt-)
fria eller ej, samt för att utröna huruvida några extra motstånd förekomma eller icke. För
sådant ändamål bestämmer man r och r från ledningens ena ända, d. v. s. med afbrott och med
jordstängning vid den andra. Ar ledningen klar, så i ena afseendet’ som i det andra, bör r
bli oändligt stort och r’ = summan af de i ledningen ingående instrumentmotstånden.
§ 71. Försigtighetsmått vid och beqvämUghetsanordningar för under sökningarne.
Undersökningsbatteriet bör vara fristående, d. v. s. det bör vara isoleradt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
