Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Linie- och stationsundersökningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
Fördelaktigare torde dock vara att från båda hållen (eller åtminstone från det enai)
anställa specialmätning för komb. 5 och 6 (7). Vid mätning från ena hållet förenas då A
och .4’ med hvar sin af skifvorna x och x i linievexeln. När nu mätning utföres för komb.
JV? 5, hållas B och B’ isolerade såväl från hvarandra som från jorden. När mätning för
komb. J\i 6 (7) utföres, förenas först B med jorden, under det att B’ hålles isolerad;
derefter förenas B’ med jorden, under det att B hålles isolerad.
Vill man nu äfven från andra hållet utföra enahanda mätningar, är det naturligtvis
kontakterna B och B’, som förenas med hvar sin af skifvorna x och x’ i linievexeln. Vid
mätningen för komb. JV§ 5 hållas A och A’ isolerade såväl från hvarandra som från jorden.
Vid ena mätningen för komb. Jls 6 (7) är A satt i förbindelse med jorden, under det att
A’ hålles isolerad; vid den andra mätningen för samma kombination är A’ satt i förbindelse
med jorden, under det att A hålles isolerad.
Känner man nu på förhand motståndet i ledningssträckorna A—B och A’—B’, kan
man på förnt anvisadt sätt afgöra, huruvida man har att göra med endast en afledning eller
kontakt, eller om Hera dylika fel äro för handen. •
Sedan man funnit motståndet i de emellan adedningen eller kontakten och
ledningssträckornas ändpunkter befintliga delarne af ledningssträckorna, bör felet lätt kunna påträffas,
om man känner ledningsmotståndet ej endast uti ledningssträckorna i deras helhet utan ock
i deras särskilda delar (i de uti dem ingående iustrumenterna o. s. v.).
Till följd deraf att tvenne apparatskifvor i linievexeln upptagas för
undersökningsbordet, blifva tvenne linieskifvor vauligen till öfverlopps. Dessa båda linieskifvor kunna med
fördel tillgodogöras för sammanbindandet af skifvorna x och x med tvenne andra
apparatskifvor, hvilka som helst. I och för stationsundersökning kan man alltså medelst nyssnämnda
linieskifvor i linievexeln förbinda undersökningsbordets apparatskifvor x och x med en eller
tvenne af de stationsledningar, som från linievexeln gå in uti stationen. På sådant sätt kan
man undersöka en eller två dnbbelapparatsledningar i sender, tagna inom linievexeln. Afbrott
vid motsatta ändan af dessa ledningar erhålles genom propps uttagande ur linievexeln; för
att vid samma ända åvägabringa jordledning, torde enklast vara att förbinda vederbörande
apparatskifva med en linieskifva och i åskledaren sätta den i sistnämnda skifva intagna linien
till jorden.
Vid de undersökningar, som sålunda bli utförda, komma alltså åskledarne att tagas
tillsammans med linierna, icke tillsammans med de öfriga stationsapparaterna. Huruvida
ett förekommande fel är beläget utom eller inom stationen, afgöres på vanligt sätt, medelst
uttagandet af linietråden ur åskledaren eller liniens stängande till jorden i åskledaren.
För att alltid kunna, medelst instrumentalnndersökning inom stationen, på ett lätt och
enkelt sätt afgöra, huruvida fel finns i stationens jordledning, borde för undersökningsbordet
finnas särskild jordledning.
§ 77. När ett fel befinnes hafva uppkommit inom en telegrafstation, torde
det i allmänhet ej vara skäl att genast sätta de ledningar, inom hvilka felet
förefinnes, i förbindelse med undersökningsbordet. Enligt de i § 33 meddelade
anvisningar söker man först närmare begränsa felet, d. v. s. bestämma de intill
detsamma närmast belägna punkter på ledningen, emellan hvilka detsamma är
till finnandes; hvarefter man omedelbart, d. v. s. utan tillhjelp af instrument,
närmare undersöker ledningen emellan nyssnämnde gränspunkter. Dervid
besig-tigar man ledningen så noga som möjligt, drager uti ledningstrådarne, för att
utröna om de hafva fäste vid sina ytterkontakter, känner efter huruvida
ledningstrådarne möjligen kunna vara af inuti öfverspinningen, undersöker om de
i ledningen ingående proppförbindelserna äro pålitliga o. s. v. Skulle ej felet
på detta sätt påträffas, kan man skrida till en ännu närmare begränsning i
enlighet med anvisningarne i § 34. Dervid kan det vara fördelaktigt och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
