Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Om dubbeltelegrafering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
tiva polen, i den sednare åter en förtunning af samma potential som vid den
negativa polen; d. v. s. i den förra beläggningen inpackas så mycket
elektricitet, att den positiva spänningen inom densamma blir lika stark som vid den
positiva polen, ur den sednare beläggningen suges så mycket elektricitet, att
den negativa spänningen (förtunningen) blir lika stark som vid den negativa
polen.
Aflägsnas beröringspunkterna från polerna; så blir laddningen inom
kondensatorn mindre. Kallas kondensatorns laddning x, motståndet i den yttre
ledningen emellan beröringspunkterna L, motståndet i den inre ledningen ijia
batteriet) B, elektromotoriska kraften E och strömmens intensitet (—
strömstyrkan) /; så erhåller man:
x — 1. L = E— I. B.
Exempel: Om E = 1000, B = 100, L — 400 och I följaktligen =.2; så
erhålles till uttryck för laddningens styrka, om kondensatorsbeläggningarne sättas
i förbindelse med hvar sin batteripol,
x — 2 . 400 = 1000 — 2 .100 = 800.
Om åter ena kondensatorsbeläggningens förbindelsetråd flyttas till den yttre
ledarens midtelpunkt (efter motstånd räknadt), erhålles
* = 2 . 200 = 1000 — 2 . 300 = 400.
De siffertal, som sålunda erhållas såsom uttryck för laddningarnes storlek,
hafva naturligtvis endast den relativa giltigheten för en och samma
kondensator. Den absoluta mängden elektricitet, som går till eller från den ena eller
andra beläggningen, beror äfven af kondensatorns kapacitet.
Medelst en tillräckligt känslig galvanometer kan man direkt erhålla
siffer-uttryck för laddningens storlek, om man nemligen låter antingen
laddningsströmmen eller urladdningsströmmen passera genom denna galvanometer.
§ 86. För bestämning af laddningsströmmar lämpar sig Thomsons
spegel-galvanometer särdeles väl. Af denna galvanometer finnas ganska många
modifikationer. Konstruktionen går ut dels derpå, att äfven de minsta utslag må
kunna tydligt afläsas, dels derpå att instrumentet må gifva utslag äfven för
särdeles svaga strömmar.
Med hänsyn till det först nämnda ändamålet fästas en ytterst lätt spegel
på magnetnålen. En ljusstråle, som träffar denna spegel, reflekteras af
densamma mot och blir synlig på en skala, som kan vara uppstäld på temligen
stort afstånd från instrumentet.
Uti fig. 143 föreställer a b spegeln i det läge han innehar, när
galvanometern visar 0°. MM är en graderad skala, hvars medelpunkt är C. Om en
stråle från ljuset L släppes in genom öppningen D, så faller det från spegeln
reflekterade ljuset på skalans nollpunkt, så länge spegeln bibehåller sitt mot
ljusstrålen L C vinkelräta läge. Men har spegeln vridit sig så mycket, att han
står vinkelrätt mot linien Cd, så har nålen gjort ett utslag, hvars vinkel är
lika med vinkeln b’ C b eller B C d. Enligt lagen för ljusstrålars återkastning
kommer nu ljusstrålen från L, som under vinkeln LO a faller in mot
spegelytan a b’, att under lika stor vinkel EG b’ återkastas från denna yta. Enär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
