Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Lagarne för telegrafliniers laddning och urladdning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•257
insläppningstiden liniens laddning ej hinner fullbordas, kommer en konstant
strömning vid ledningens jordända ej ens till stånd emellan de båda inkonstanta
strömningarne; och urladdningsströmmen efter den sålunda ofullbordade
hufvudströmmen blir mindre än efter en fullbordad hufvudström. Verkan af
urladdningsströmmen efter en föregående hufvudström i jemförelse med verkan af den
närmast påföljande hufvudströmmen kan sålunda bero ej endast af den
efterföljande hufvudströmmens utsändningstid utan ock af den närmast föregåendes.
Verkan af en förnyad inladdning i ledaren beror sålunda ej endast af denna
inladdnings storlek utan ock af ledarens elektrostatiska tillstånd i det tidsmoment,
då inladdningen vidtager. Om från ett och samma batteri positiva och negativa
inladdningar (förtätningar och förtunningar) af sinsemellan lika lång varaktighet
följa efter hvarandra så hastigt, att fullständig spontan urladdning ej hinner
komma till stånd under mellantiden, hvilken emellan de särskilda inladdningarne
göres lika lång, så blir hvarje efterföljande ströms förmåga att meddela laddning
regelbundet förminskad till följd af den efter den närmast föregående strömmen
remanenta laddningen af motsatt tecken. Är inladdningen ojemn, så att de till
sin riktning omvexlande strömmarne äro af olika lång varaktighet (men
tidsintervallen emellan dem alltid lika), så blir förmågan att meddela laddning mindre
hos den ström, som följer närmast efter en ström af lång varaktighet, deremot
större hos den ström, som följer närmast efter en ström af kort varaktighet. När
på en ström af lång varaktighet följer en ström af kort varaktighet, så kan den
sednare strömmens förmåga att meddela laddning till och med helt och hållet
upphäfvas af den remanenta laddningen efter den föregående.
Är åter urladdningen ojemn, till följd deraf att tidsintervallerna emellan de
till riktningen omvexlande inladdningsströmmarne göras olika (under det att dessa
strömmars varaktighet är lika stor); så blir förmågan att meddela laddning
större hos den ström, som följer efter en längre tidsintervall. Om såväl
inladdningen som urladdningen är ojemn, så blir oregelbundenheten uti
laddningens storlek vid hvarje intervalls slut så mycket större.
Det är alltså påtagligt, att ojemnhet uti inladdningen, måste, likasom
ojemnhet uti den spontana urladdningen, föranleda oregelbundenhet uti den till sin
riktning omvexlande strömningen vid liniens jordända, ej endast i qvantitativt
afseende utan ock med hänsyn till längden af tidsintervallerna emellan
omkastningarne af strömningens riktning derstädes. Emedan hvarje efterföljande
ström-insläppning, innan den kan åvägabringa laddning, måste hafva neutraliserat den
remanenta laddningen (af motsatt tecken) efter den närmast föregående; så
kommer den nya laddningen att uppträda förr eller sednare, allt efter som den
remanenta laddningen varit mindre eller större. Laddningsströmmarnes vigt
och betydelse är mindre eller större, allt efter som hufvudströmmarnes
varaktighet är mer eller mindre stor. Hafva hufvudströmmarne så stor
varaktighet, att de fortfara att cirkulera i ledningen, äfven efter det att laddningen blifvit
fullbordad, så består den elektrostatiska verkan hufvudsakligen uti att absorbera
elektricitet, när hufvudströmmen inträder i linien, och att återlemna denna
elektricitet, när hufvudströmmen upphört att cirkulera. Emedan vid vanlig morse-
Nyttröm. Lärobok i Telegrafi. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
