Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 7. Isaksen og de blaa øine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
— Men det var en liberal prest, tilføide hun und-
skyldende.
Den røde Pimpernel tendte en sigarett med stum-
pen.
— I Meksiko, svarte han, hadde vi veldige illu-
strerte ukeblad.
Damen som elsket Pelikan så på ham uforstående.
Han lo og forklarte.
— De var så store, sa han, man kunde sitte bak
dem med to piker på en gang og kysse dem begge.
Ingen imponerte den røde Pimpernel.
— Men pointet, sa den unge frue, pointet var
da —
— Pokker i pointet, sa den røde Pimpernel.
Isaksen hørte det hele i en døs. De blå øine snak-
ket også. — Hent et illustrert ukeblad da.
Men så stoppet grammofonen. De gikk til bords.
Der var sorte lys i staker. Butterdeig med noen slags
fyll. Smørbrød. Rødvin. Øl. Isaksen hadde piken
med mavetilfellet til bords. Hun spiste butterdeig
som en hest spiser høi. — Veldig godt, sa hun. De
yngste lo og bråket nede ved enden av bordet. En
stund gikk det godt. Isaksen kunde snakke igjen.
Han snakket med piken med mavetilfellet. Hun var
lett å underholde.
— Veldig godt? sa han.
— Veldig godt, svarte hun og slukte butterdeig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
