Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta skrifter af Anders Chydenius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det jag ej var hemma och fick använda denna påminnelse till
inbördes upmuntran och vårt gemensamma nöje, samt sade vid
mig sjelf: det är fåfängt att hoppas på denna förnöjelighet om
jag vårdslöst handterar min och mina fårs välfärd.
Mitt goda sällskap, som väl såg, att jag på en stund ej
deltagit i deras nöjen utan suckade djupt då och då, frågade mig
ändteligen hvad jag tänkte på, och jag flatnade, att man fästat
någon uppmärksamhet vid mig och sade med litet tvunget löje:
«Jag har så långsamt hem». Men flere ömmande känslor betogo
mig i det samma, så att jag tårades i ögonen och måste vända
mig bort ifrån dem.
Under mitt långvariga vistande på denna lystra ort öppnades
för mig flere tillfällen till förnäma bekantskaper, som i gemen
pläga skattas högt. Men jag var ej mera lyckans vagge-barn.
Innan jag for hemifrån hade jag beslutit att åtnöjas med den lott
af jordisk välmåga som himmelen redan behagat tilldefa mig. Jag
umgicks utan fjäs med alla, men vördade ingenting annat än
dygden; och derföre var jag ofta rätt så angelägen om en vän i
vadmar, som en gynnare i purpur. — Jag kunde väl icke undgå,
att äfven i denna delen några gångor ställas på prof, hum fast
jag var i min föresatts, eller huru färdig att rygga min lofven,
då man med smicker och beröm ville ställa mig på det hala,
och intala mig att emottaga någon slags befordran. Men som
jag var o värd det ena afslog jag äfven det andra och erfor
der-vid (att) en märkelig förnöjelse intog mig sjelf.
Sysslan var mitt rätta tidsfördrif. När slöjde slammer och
buller upphörde gaf midnattens lugn mig de roligaste
arbetsstun-der. Jag satt ofta och skref vid min pulpet, tills jag fick släcka
mitt ljus vid mitt arbete, då den nya dagen gjorde det onyttigt,
och ibland stack den herrliga morgonsolen sjelf med sina
eld-färgade strålar mig uti ögonen, sedan fåglame i en nära liggande
trädgård öfver en timmas tid spelt för dess ankomst.
Mitt bord bognade icke af mat och duken fläckades icke
af många slags viner. Jag släckte nöjder min törst i vatten och
svagdricka, fast jag väl visste att andra mången gång rågade sin
öfverlastade mage med pounsch- och bischof bålar. Jag ömkade
dem, som sällan gingo någon afton hem, utan att deras samvete
blödde af nya sår, då de af fruktan för smärta deraf nödvändigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
