Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta skrifter af Anders Chydenius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Din allmagt tyglar dem, de fräsa eld i sin vrede; men Du har
satt ett mål, der deras gallsprängda böljor måste sätta sig.
När jag vände mig framåt, lekte hemmet i min håg. Jag
såg på seglen. Du ljufva tryckkraft, sade jag till vädret, ligg nu
i våra segel och fola mig snart fram.
Den flytande christall, hvaruti fartyget begynte med sakta
sqvalpande att stryka fram, och på hvilkets våg vi satt vårt lif,
förekom mig i det samma, som en mjuk bäddad döds säng, der
många tusende innom få minuter fått sin graf, och hvilken vid
minsta vink af Skaparen äfven var färdig att gömma mig i sitt
djup. — Tanken lopp hastigt och afbröts af vännernas rop på
stranden, de der fläktade med sina hattar och önskade oss lycka.
Du vindarnes Herre! huru skall jag prisa Din nåd emot mig
uslan! Din hand ledsagade mig lång väg öfver hafvets djup på
en spån. Böljorna sprutade skum efter oss men skeppet strök
fram öfver vågorna, så att vattnet yrde som en regnskur framman
för skeppet, och med tillhjelp af solens strålar gjorde regnbågar
i vår åsyn.
En afton stod oss före ett trångt pass, der väl hundrade
med lif och egendom blifvit vattenrikets rof, och vi hunno icke
få känning deraf innan natten öfverföll oss. Men i det samma
stack ett ljus upp utur hafvet, som smickrade oss med hopp om
känningen, der man plägade tindra för sjöfarande; det höjde sig
innan en handvänning och syntes som ett torn det der stode i
ljusan låga, som likväl snart röjde sig vara spetsen af den
aftagande månan, hvilken nu begynte, att skrida upp på
himmelen.
En stund derefter blefvo vi varse den rätta känningen,
hvilken i början då och då, som en stjerna, stack sig upp utur
vågorna, men försvann till en stund, och vårt hopp med det samma,
men det hade ingen nöd med oss, ty Herren hade gifvit
elemen-tema befallning att tjena oss.
Vår kosa ändrades flere gångor men vädret måste ock ådyda
den Högstes vilja och vända sig derefter tills det folat oss fram.
Fiskare, som hade bygt sig några bodar på en klippa i
hafvet, fägnade sig öfver vår ankomst, och hängde ut dukar på
sina nätstakar, att flagga för oss, och andra mötte oss i sjön med
sina båtar och gjorde oss skänker af den Högstes välsignelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
