Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta skrifter af Anders Chydenius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utvägar dertill: antingen tro, eller tiga. Då deremot att taga mig
i försvar, var det samma som att våga allt. *
Vid slika tillfallen sättes dygden på hårdaste prof.
Förställningsko nsten blifver här för svag; oförsökta sinnen härda ej
eller längre ut i denna elden; och lyckans vänner blifva tröstlösa,
då ett ädelt sinne, som först utgrundar sin sak i stillhet och
Herrans fruktan och tager derefter sitt beslut, utförer det med rena
händer och ett oförskräckt hjerta midt ibland dragna klingor, med
den nit som ämnets vigt kräfver, och fruktar ej att för sanningens
skull räcka halsen när så omtränger.
Ett skepp låg segelfärdigt i hamnen som var ämnadt till
min hemort. Jag tog ett kärt afsked af mina der förvärfvade
vänner och det var icke utan att det ömmade mig då jag skulle
skiljas vid dem. Tack för det du mången gång roat oss! sade
de: «vi sakna ditt umgänge; kom snart tillbaka». Men jag svarade:
så mycket hos mig står, — aldrig; men edert förtroende vill jag
ej mista.
Solen höll som bäst på att bädda sig i ett tjockt moln,
som nyligen litet höjt sig öfver de västra bergen, då jag steg om
bord. Vinden var önskelig; ankaret vindades; och jag kunde
intet dölja för någon huru glad jag blef, då jag såg vädret fatta
uti våra segel och fartyget falla hemåt. Jag kände dervid så
många rörelser på en gång hos mig att hjertat blef helt ömt deraf.
När jag såg tillbaka, sade jag vid mig sjelf: «Farväl du
fåfänglighetens skådeplats! — Jag har ledsnat vid dina inbyggares
menlösaste nöjen, och skytt dem de mest söka. Jag vill hellre
på bygden släcka min hunger med en beta bröd, som jag doppat
i källan och kryddat med några saltkorn i min enslighet, då jag
går i vall, än af dina välluster retas att söla mitt samvete eller
i det sötaste vin dricka din galla.»
Jag såg upp åt himmelen och knäpte ihop händerna. Ach
min Gud! tänkte jag. Du härarnas Herre, utom Din råd vore
jag intet. Jag vore slagen af mine ovänner, och krossad som en
matk, om Du icke varit mitt beskärm. Afunden stormade till, så
att jag stupade i mina fienders fötter. Men du hade klädt mig
uti harnesk, så att deras fot måste slinta, då de trampade på mig,
och deras skott studsade tillbaka. Himlarna bäfva för dig. Jorden
darrar vid Din vrede och vill öppna sig att sluka up dina ovänner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
