[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i rikets inälvor, den man till äfventyrs intet blifver varse,
förrän en stor del däraf är förtärd».
Som utgångspunkt för sin bevisföring uppställer han
satsen att legohjonens «tjänst eller arbete är intet
annorlunda att anse än [som] varor, dem de till sin och det
allmännas förmån hålla fala». Nu ahr hvarje säljare frihet att
föryttra sina varor till den han helst vill ahndla med, och
jämväl frihet att med köparen själf bestämma om
priset, — «undantagandes vid några vissa taxor, som antingen
årligen eller månatligen förändras, hvilka likväl huru mycket
de efterlefvas eller tjena till rikets sanna väl jag intet nu
vill säga något om», tillägger Chydenius. «Men att ett
tjänstehjon 1:o intet får själf behålla sin vara, utan 2:o
nödgas sälja den åt den som ett blindt öde befaller, och än
3:o till ett af köparens själf fastställdt pris — ty nb.
tjänstefolket har ingen del i den lagstiftande makten —; det
kallar jag med skäl ibland fritt folk för träldom». Och dock
är det just tack vare legohjonens arbete som husbönderna
kunna öka sina varor. «Den naturliga längtan efter frihet».
utropar Chydenius, «är sannerligen för stor att kunna dödas
med sådant tvång. Till en tid kan den kufvas, men dess
utbrott blifva så mycket större och för hela riket surare än
mången torde föreställa sig».
Utom dessa allmänna synpunkter anför Chydenius
några speciella skäl mot bestämmandet af en årslön för
legohjonen och deras fördelande medelst lottning på
husbönderna. Men den förra åtgärden talar för det första att
arbetarne äro hvarandra så olika «uti krafter, håglek,
handalag, trohet och dygd, som varor äro skiljaktiga uti värde».
Häraf följer för det andra att, «så visst som ett lika pris på
en god och skämd vara gör att ingen lägger sig vinning
om varans förbättrande, och den som har en god vara
söker upp en köpman, som batlar hans vara efter värde, så
visst gör en sådan fastställd legofolkslön att ingen beflitar
sig om idoghet och slöjder, och den som ändtligen har
håglek och drift får alltid utväg att på en annan ort välja
sig en husbonde, som vet bättre betala hans arbete». «En
sådan författning», tillägger Chydenius, «förekommer mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
