Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nationelt välstånd, ja, var ett lands egentliga rikedom. Omslaget i
åsigter blef i synnerhet synbart, sedan man i Sverige och Finland
genom tabellverkets inrättande fått statistiskt material att hålla
sig till. För en tid kom sålunda frågan om folkökningens
främjande allra främst på dagordningen och diskuterades på alla håll [1].
En särskild omständighet ådrog sig härvid liflig
uppmärksamhet: enligt beräkning flyttade årligen omkring 8,000 personer
ur riket till grannländerna, mest till Tyskland och Östersjöprovinserna,
men äfven längre bort. Huru exakt sjelfva denna ofta
åberopade siffra må hafva varit, kan lemnas derhän; i alla fall
lider det intet tvifvel, att riket och i synnerhet Finland årligen
genom utflyttningar förlorade mycken arbetskraft [2]. Också ådrog
sig frågan om folkutflyttningens orsaker ovanligt liflig
uppmärksamhet från allmänhetens sida, då den samma af vetenskapsakademien
blifvit för år 1763 uppgifven som täflingsämne; icke mindre
än 28 svar afgåfvos, hvilka på ett märkeligt sätt visa, huru skarpt
de olika åsigterna vid denna tid bröto sig mot hvarandra beträffande
utflyttningens orsaker, medan alla voro så godt som ense
om sjelfva företeelsens skadlighet för riket. Det konservativa
åskådningssättets främste representant blef Anders Schönberg,
hvilken uti sedernas allmänna förderf fann förnämsta grunden till
utflyttningen; Anders Chydenius deremot talade djerft mot det i
hela den ekonomiska lagstiftningen följda tvångssystemet och
yrkade på en vidt utsträckt frihet, såsom enda botemedlet;
kommissarien J. Fr. Kryger erkände, att de inom riket vidtagna
restriktiva författningarna mycket medverkat till utflyttningen, men
vågade icke konseqvent fullfölja sina egna principer, utan höll
sist och slutligen fast vid de gamla styrelsegrundsatserna; de
öfriga svaren voro icke af nämnvärd betydenhet. Vetenskapsakademin
gaf erkännande åt Schönberg, men tillerkände priset åt
Kryger; på grund af sjelfva ämnets grannlaga beskaffenhet vågade
akademien dock icke i vanlig ordning publicera detta svar; Kryger
tryckte det sedermera på eget ansvar. Chydenii svar vann intet
bifall; „målningarna voro för fria, för mycket påtagliga; de dugde
intet“. Skriften trycktes emellertid 1765 med dedikation till
riksens då församlade ständer, och tillhörde från detta ögonblick
offentligheten.
Detta Chydenii förstlingsarbete på det politiska området
innehåller redan grodden till hans sedermera utkämpade märkliga
och omfattande strid för frihet i handel och näringar, monopoliers
afskaffande, rationelt ordnadt myntväsende samt tanke- och yttrandefrihet,
varande alltså i fullaste mått förtjent af efterverldens
uppmärksamhet. Författaren är klart medveten af jordbrukets vigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
