Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helst uti alla vetenskaper sanningen då allrasäkrast framsökes, när man
har tillfälle att göra en noga jemförelse af de skäl, som både mot
och med knnna finnas; i anseende till hvilket allt kongl. maj:t då i
nåder förordnat, att enär någon nti förbemälta menlösa och gagneliga
ämnen kande vara hugad att igenom trycket utgifva dess rön och
påminnelser, skall sådant icke allenast efter förutgången vederbörlig
censur vara tillåtet, utan ock den samme, efter dess vid ett sådant
tillfälle ådagalagde nit och insigt till beröm lända“.
Men denna friheten, ehuru sparsamt och varsamt den ännu de
tider nyttjades, blef dock icke länge oanfäktad och orubbad, i ty
kanslikollegium utan att derå anledning finnes af något kongl. maj:ts [-förordnande,-] {+förord-
nande,+} genom reskript behagade förklara, „att ehuruväl hvar och en
på nyss anförda sätt var lofgifvet att in oeconomicis skrifva och låta
genom trycket utgå dess tankar, borde dock denna frihet i så måtto
hädanefter inskränkas, att hvad uppå regeringens verkställighet
egente-ligen beror, eller ock dess redan tagna författningar granskar och dömer,
derifrån undantages.“
Det blefve för vidlyftigt att upprepa alla de mångfaldiga
ytterligare explikationer och inskränkningar, som ifrån kanslikollegium tid
efter annan utgått och hvarigenom flere skrifter och verk blifvit
förmente att i ljuset komma. Allesammans stämma deruti öfverens att göra
skrif- och tryckfriheten mer och mer så vacklande, att för det
närvarande dess ställning finnes sådan, att när som helst kanslikollegium
velat förneka någon skrift, på trycket utgå, har det ej mera dertill
be-höft än att derå lägga ett omdöme att den vore onyttig, skadelig,
förarge-lig, fåfängélig, oanständig, ej af värde, odugelig, anstötelig eller betänkdig
och mera sådant, utan att visa, hvaruti allt detta skulle egenteligen bestå.
Så väl vid 1761 års som närvarande riksdag hafva åter riksens
höglofl. ständer med fullkomligaste nit och upplysning insett de
vigtiga och skadliga följder detta tvång af frihet uti pennor och tryck
redan medfört och framgent åstadkomma kan.
Riksens höglofl. ständers ädelmodiga afsigt att lossa de band, som
härtills legat på friborne svenske snillen och hindrat dem att
gemensamt arbeta på hvars annars och tillika på det allmännas uppodling
och förkofring lärer senaste efterverld med så mycket mera tacksamhet
erkänna, som en mera upplyst framtid värdet deraf allra känbarast kan
skönja.
Utskottet skattar ej mindre för en lycka än skyldighet att ett så
dråpeligt föremål allra kraftigast befrämja.
Och som af en ofta beklaglig erfarenhet beflnnes, det
mångfaldige lagar, förordningar, reskripter och förklaringar uti ett ämne mera
tjena att förmörka och förhindra än verkligen befrämja lagstiftarens
hufvudafsigt, och deremot oftast tjena de mindre kunnige eller mera
stridigt sinnade lagskipningsmän till utrymme att igenom jemförelser af
så många lagar, samt hvarjehanda förtydningar, tvärt emot lagstiftarens
mening den tydligaste sak uti mörker och tvetydigheter inveckla, har
utskottet trott, det riksens höglofl. ständers värdiga föremål uti detta
högst vigtiga ämne säkrast skulle vinnas och styrkas medelst upphäfvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
