Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af alla tillförene angående skrifter, censur och tryck utgångna stadgar,
bref, resolutioner och författningar, och öfverlemnar nu till höglofl. stora
deputationens ytterligare mogna bepröfvande en uti dess ställe
projekterad förnyad förordning, som på en gång innefattar allt hvad
utskottet för sin del häller nyttigt och nödigt framgent såsom lag gälla bör.
Till mera tydlighet och ordning derutinnan är utskottets tanke,
att denna förordning uti trenne artiklar indelas må, hvaraf den förste
och vigtigaste om sjelfva skrif- och tryckfriheten nu härhos först
upp-gifves, skolandes jemväl utskottets projekt till de senare artiklar om
censuren med det mera ofördröjeligen följa, så fort i denna första delen
af riksens höglofl. ständer en stadgad princip blifvit vidtagen, uppå
hvilken dessa öfriga omständigheter förnämligast bero. År och dag,
som förr skrifvet står.
Uppå riksens höglofliga ständers stora deputations tredje utskotts vägnar:
Denna inledande framställning af frågan jemte dertill hörande
förslag till begränsning af tryckfriheten, (öfverensstämmande i allt
hufvudsakligt med de ofvan refererade grunderna och den
formulering, hvilken sedermera genom tryckfrihetslagen af den 2 Dec.
1766 blef godkänd), justerades i utskottet vid sammanträden den
19 Dec. 1765 samt 19 och 24 Febr. 1766 och kom hos stora
depu-tationen under pröfning den 7 April 1766. Ett synnerligen lifligt,
ja hetsigt meningsutbyte uppstod då med afseende å en princip,
som icke i utskottet föranledt nämnvärd meningsskiljaktighet, —
frågan om rättigheten att trycka riksdagsmemorialer, betänkanden,
protokoller m. m.
Den förste, som vid denna utvidgning af friheten yttrade
betänklighet, var kammarrådet baron Cederhjelm, en ung och
begåf-vad, men inbilsk och sjelfkär person, hvilken ofta nämnes i dessa
tiders riksdagshistoria. Han fann riksdagsförhandlingarnes
publikation vådlig, emedan allmänhetens omdömen likasom sjelfva tiden
hade sina omskiften. Den bästa anläggning motsvarades icke alltid
af sakernas utgång, och med vädjandet till en större allmänhet
vunnes till äiventyrs allenast större bitterhet. Allt sådant kunde
förmå en riksdagsman att hellre vara stum än han skulle våga
framföra sina ord, efter de kunde råka i misstydning, — i
anseende till hvilket allt och dylikt Cederhjelm förklarade sig aldrig
kunna blifva af den mening, att riksdagsmannatankar borde hemma
varandes ompröfvande subordineras. Kommendanten Linderstedt
delade samma farhågor i anseende särskildt till de enskilda
ståndsintressen, som under öfverläggningarna kunde ifrågakomma, „hvarom
hvarken vore billigt eller försigtigt att allmänheten skulle få taga
kunskap, för den fara af sammansättning af flere mot ett, som
deraf torde kunna uppkomma“. Likaså ville Linderstedt yrka, att
Gustaf Reuterholm.
E. I. Miltopœus.
Carl Fredrik Mennander.
Henr. Paldanius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
