Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
häftigare strid i den andra frågan, hvilken han med rätta
betraktade som tyngdpunkten i det hela, neml. censurens afskaffande.
Härutinnan hade de andre motionärerne redan i sina memorial
bestämdt yttrat sin mening till censurens förmån, och Chydenius
hade ej hopp om att kunna synnerligen influera på „de störste
och upplystaste ledamö tern ew i deputationen. „Jag vände mig
derföre till deputerade af borgare- och bondestånden“, säger han
i sin sjelfbiografi, „och förmådde dem att alldeles göra ett med
mig. Genom mine gynnare verkade jag ock på prosten [-[sedermera]-] {+[seder-
mera]+} biskop Forsse nius, att han äfven försäkrade att vara emot
censuren.“ Borgmästaren Miltopceus skulle främst uppfordra censor
Oelreich, den gamle frihetsvännen, att yttra sig om censurens nytta
och olägenheter samt behöflighet; för egen del ville Chydenius
afvakta lämpliga stunden för att i diskussionen deltaga.
Samtidigt hade Chydenius äfven vädjat till allmänheten i
denna honom så nära om hjertat liggande sak. I början af April
månad vid pass utkom i bokhandeln en af honom från danskan
öfversatt liten skrift Berättelse om Kinesiska skriffriheten, som för
sitt innehåll och sin tillegnan är värd någon uppmärksamhet*).
Innehållet af den lilla skriften är i korthet följande.
Kejsaren af Kina är envåldsherskare och gör hvad han vill, så länge
han håller hand öfver lagarne och efterlefver regeringsformen; men
det förnämsta stycket af regeringsformen derstädes är, att regenten
bör vara benägen att höra och emottaga föreställningar. För den
skull är det för hvar och en tillstadt att fritt och uppenbarligen
andraga hvad helst han anser för kejsaren nyttigt att veta, och
finnas för sådant ändamål taflor på slottet uthängda, enkom för
att hvar man måtte på dem kunna nedskrifva till herskarens
kännedom hvad han finner nödigt. Dessutom äro skilda censorer eller
uppsyningsmän förordnade att påminna regenten om hans pligter,
åtvarna honom för fel och underrätta om allt hvad som vid rikets
styrelse kan förefalla, o. s. v. Någre kejsare kunde ej fördraga
denna lag, men Ven ti upplifvade den och hans efterföljare gingo
i hans fotspår; kejsar Vou ti befalde alla att tala med
frimodighet, o. s. v. Skriften slutar med att framhålla detta som en
anmärkningsvärd fromhet hos regenter. „Skulle orsaken dertill fås
igen i de ord som finnas i deras kanoniska böcker Chu king kal-
*) Salvii Lärda Tidningar n:o 30, den 17 April 1766 omtala detta häfte
som utkommet; dock är väl möjligt, att notisen då var någon vecka gammal.
Genom ett vilseledande tryckfel kallas skriften „Berättelse om Kinesiska
skråfrihetenu i Rabbes minnesteckning, Finlands Minnesvärde Män, II, s.
346, hvaremot på samma ställe bland Chydenii skrifter äfven upptages en med
titel: Om skrifrihet, Stockholm 1766, hvilken ej i något fall kan hänföras till
dennes arbeten. Härom utförligare i det bibliogranska bihanget. Svenska
Magazinet 1766 för Maj månad s. 381 omnämner berättelsen om kinesiska
skriffriheten med det tvetydiga tillägget, att öfversättaren, en af sina
poli-tiska arbeten mycket bekant riksdagsman, härutinnan „yppat en särdeles
kärlek för Kina.“ Samma lands exempel hade dock Chydenius redan förut
i särskilda fall åberopat, exempelvis i Källan till rikets vanmagt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
