Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade, hvarest orden så lyda: om någon gifver eder något råd, som
är edra affekter och begärelser emot, så hafven i att förmoda, det
rådet är godt, — så måste man tillstå, att de såsom hedningar
hysa en större vördnad och högaktning för deras kanoniska böcker
än många kristna för sina.“
Chydenius dedicerade skriften, „dessa vissnade blad af en
lånt blomma“, till Gustaf, Sveriges då varande kronprins. I
till-egnan säger han, att Kina vore ett af de rikaste riken i verlden,
hvartill orsaken låg i lätta och enkla medel, ehuru man sökt
skälet dertill i olika tillfälligheter. Ett af dessa medel visades här
i svensk drägt under skygd af det dyra frihetsnamnet. „Skola
ljus och sanning vara menniskors ledare och ingen födas med
någondera, så behöfva de bäst förvärfva sig sådant, som hafra
millioner att vårda. Tronen är ofta så hög, att de som sitta derpå
ej hinna till att rätt lära känna deras tillstånd, hvilkas välfärd
ailmagten dem anförtrott. Och de ljus, som omgifva
konungastolen och göra den glänsande, skymma ofta regenter, att de ej
se aflägsna undersåtars öden. Men då förstår stiga ned i de
rin-gares kojor och höra nationens röst, uppeldas ett medlidande
hjerta att genom folkets välsignelser upprätta sig evärdeliga
äre-stoder.“
Vi återgå till förhandlingarna om tryckfriheten i ständernas
stora deputation och dess tredje utskott.
Den 21 April 1766 begynte utskottet å nyo, med anledning
af deputationens den 7 April fattade beslut, att öfverlägga om
tryckfrihetssaken och särskildt om censurens bibehållande eller
afskaffande. Borgmästaren Miltopceus begärde då först af
statssekreteraren och censor regius von Oelreich, — („som bäst kände
censurens nytta och olägenheter“, heter det i Chydenii sjelfbiografi)
— „all den möjligaste upplysning för utskottet, huruvida censuren
efter herr statssekreterarens eget omdöme numera vore nyttig att
bibehålla, eller om icke fast mera den skulle kunna hädanefter
alldeles upphöra.“ Tillika uppmanade Miltopceus Oelreich att
sedermera „afbålla sig ifrån utskottets deliberationer uti denna
Ömma och vigtiga del.“ Härtill svarade Oelreich, att han väl
vore beredd att lemna all denna åstundade upplysning, men att
när det skett taga afträde, dertill funne han sig så mycket mindre
pligtig, som han hvarken tillförene som part varit tillstädes eller
nu kunde sig derför anse; utan trodde sig tillhöra att bevista
utskottets sammanträden i hvaije förekommande mål utan
åtskil-nad, och det för att efter stora deputationens eget förordnande gå
utskottet med nödige ljus och erinringar till handa.
Oelreich gaf härefter om censorsembetet och dess uppgift
följande framställning, som för dåtidens hela åskådningssätt är i
högsta grad karakteristisk. Det ålåg censor
1) „att i det nogaste besöija en likhet öfver allt uti sjelfva
ortografin eller stafningssättet;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
