Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träffat det rätta. Öfver hufvud ense med mössorna, var han på
samma gång sjelfständig i sina åsigter; angående vexelassocierade
och mot de afgående riksråden hade han under inverkan af den
då brusande opinionsstormen yttrat sig med större skärpa än
skäligt, men i öfrigt kan knappast något enda yttrande af honom
uppvisas, som icke skulle vittna om hofsamhet och politisk
skarpblick. Det var icke oklart svärmeri eller tanklöst efterhärmande
af främmande mönster, detta hans ständigt återkommande
yrkande på frihet i alla samfundslifvets former, och derför buro
lians manande ord äfven riklig frukt för samtid och efterverld.
Stapeltvånget, som under halft annat århundrade lagt tunga
fjett-rar på den ekonomiska utvecklingen, fick omsider dråpslaget,
landtmannaseglationen vardt frigjord, premie-, tvångs- och
monopolsystemet blef inom särskilda näringsgrenar betydligt
inskränkt samt yttrande- och tryckfrihet med ett slag genomdrifven,
— och i alla dessa välsignelsebringande reformer hade Chydenius
större del än någon annan. Med en skriftställaretalang, som på
detta litteraturens område ännu icke i Sverige eller Finland
blif-vit Öfverträffad, hade han tillika uppvisat den gällande
ekonomiska lagstiftningens brister, särskildt produktplakatets och
finanssystemets förvändhet, och ehuru hans ord till en bötyan af
samtiden upptogs med undran och ogillande, bröt det väg för
framtida friare utveckling. Vackrare medborgerliga lagrar än dessa
har näppeligen i nordens historia någon undersåte vunnit sedan
Axel Oxenstjernas och Klas Hermansson Flemings dagar, — och
denna rastlösa verksamhet hade dock utvecklats inom förloppet
af blott halft annat år.
„Att älska något, som intet är sannskyldigt eller inbilladt
godt, är omöjligt; att inbilla en menighet det som intet är sant,
är ju att handla emot öfvertygelse och att tro det, är ju en
blindhet. Är det goda sannskyldigt, d. ä. om en svensk
man är så lycklig eller lyckligare i Sverige än annorstädes, så
är ju botemedlet lätt, nemligen lära nationen att känna sin
välmåga. Men att när sådant skulle saknas, föra nationen
alldeles ifrån en sådan pröfning och söka inplanta nationelt
tänkesätt, passar sig rätt illa for en ärlig karl och uträttar ännu mindre.
När riket skall hjelpas, är nödigt att finna på rätta källan till
det onda, annars sker det aldrig. Tvång och sjelfsvåld äro
rätta källor äfven till våra seders förderf. — — En någorlunda
jemlikliet uti en fri stat är således rätta drifverket att få den i
lifaktig rörelse“.
Detta skref Chydenius vid riksdagens början, när han till
riksens ständer öfverlemnade sin förstlings skrift af 1763 om
folkutflyttningens orsaker. I företalet uppvisade han då halten af
den fåvitska jemmerlåt öfver sedernas förderf, hvarmed Anders
Schönberg m. fl. trodde sig hafva blottat upphofvet till alla
olägenheter, som tryckte riket och dess innebyggare. I sjelfva
arbetet tecknade han åter med få och djerfva drag den gällande lag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
