Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stiftningens fel och brister, lika litet befarande för sina åsigter
efterverldens ogillande, „som Cicero, då han hoppades själens
odödlighet“. „Det vår tid förtrampar, plocka efterkommande upp.
Och det som nu heter djerfhet, hedras då med sannings namn“,
slöt han förtröstansfullt denna sin första afhandling, hvilken med
skäl kan betraktas som ett utkast till, ett program för hans
senare skrifter och sträfvanden.
Handlingarna från 1765—66 års riksdag hafva på mångfaldt
sätt ådagalagt, huru den unge djerfve tänkaren, i mån af ökad
bekantskap med de rådande förhållandena, visste att steg för steg
från sina allmänna antydningar och principíela synpunkter leda
sig till positivt formulerade, bindande slutyrkanden. Mycket hade
Chydenius i detta afseende redan gjort 1766, då han skildes från
sitt representantskap. Men ännu återstod det för honom att ur
sina premisser draga vigtiga slutföljder, derest han skulle i fullt
mått utveckla antydningarna i sitt förstlingsarbete samt för
efter-verlden framstå såsom den der utan fruktan och tadel kämpat
för friheten inom de vigtigaste områden af menskligt sträfvande,
— frihet i ekonomiskt, politiskt och socialt afseende, frihet för
tanke och tro.
Från riksdagens oroliga och bullersamma värf återvände
Chydenius i September 1766 till sina obemärkta mödor som
själa-söijare i Nedervetil kapellförsamling, — och för de närmast
följande åren saknas alla närmare underrättelser om hans verksamhet.
År 1768 utkom i Stockholm en öfversättning af Maboths
ansökning hos parlamentet i England att få nedlägga sitt censorsembete
såsom skadligt för sanning och nationen, hvilken öfversättning
torde vara af Chydenius, men något annat spår af offentlig .
verksamhet finna vi icke att han efterlemnat förr än 1769, då
Österbottens kapellaner åter med stor pluralitet kallade honom till sin
representant vid den till Norrköping utlysta riksdag. Öfrige finske
representanter i prestaståndet voro denna gång biskop Mennander,
öfverhofpredikanten Grunerus, prostarne Kristian Welin, Peter
Hedman och Johan Laihiander för Åbo stift; Borgå stift
representerades af biskop Gabriel Fortelius och kyrkoherden Zakarias
Caj ander.
Samtlige representanter inlemnade den 20 April 1769 sina
fullmagter till den sedvanliga granskningen, och den 25 April kom
Chydenii fullmagt under pröfning. Biskop Ltttkeman bad då om
uppskof för att af senaste riksdags akter göra sig underkunnig
om orsaken till Chydenii utvotering. Den 11 Maj försvarade
Grunerus sin rätt att representera Ålands presterskap; Åland hade
af ålder ansetts vara ej blott ett särskildt prosteri utan en
särskild provins; utarmadt genom krigen hade dess presterskap väl
ej alltid sändt egen riksdagsfullmägtig, men då Ålands allmoge
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
