Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederläggning af de skäl, hvarmed man söker bestrida Öster- och Vesterbottniska samt Vesternorrländska städerna fri seglation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då intet denna ordinantia i v&r tid missbrakas till ett dvergsnät, som
man vill fånga harkrankar och mygg med, men brömsar flyga igenom?
§ 9.
Det tredje skälet har man uppsökt utur kongl. resolutionen p&
städernas allmänna besvär år 1723, hvarest städerna försäkras derom,
att deras privilegier icke skola till grund och varelse upphäfvas.
Mot-sägarena taga det för afgjordt, att den i Norrbotten föreslagna
stapelfriheten till grand och varelse upphäfver Stockholms stads privilegier,
och sluter deraf, huru lagstridigt norrbottningarnas påstående är.
Med städernas privilegiers grund och varelse förstår jag den af
kongl. maj:t dem aUemådigst förunta frihet, att på det etter det ståttet
Jå uti ékygd af lagen obehindradt nyttja borgerlig näring. Men hvad den
ena staden i anseende till några särskilda orsaker kan hafva för
förmåner fram för andra, kan intet höra till städernas privilegiers grund
och varelse; ty skulle alla i dem anförde omständigheter begripas
der-under, så att den minsta ändring i dem ansåges röra deras privilegiers
grund och varelse, så hade högsta magten med det samma tillbundit
sina egna händer att till jemnvigtens behållande i handeln, så inom
som utom riket, få göra några ändringar deruti, hvilket är omöjligt.
Det hade ock då bort heta intet allenast „till grund och varelse“,
utan ock „till alla sina omständigheter“, hvilket likväl ej tillfälligtvis,
utan af godt betänkande bör tros vara utlemnadt, såsom
öfverensstäm-mande med regeringsformens 51 §, hvarest uttryckligt förbehåll göres,
att städernas privilegier af riksens ständer efter tiderna* omständigheter
lämpas skola.
Men om jag åter medgåfve allt detta verkeligen vara dem
för-säkradt, mån högsta magten efter någon samfundslag i dylika mål
alltid kan förbindas dertill, i den händelse att det blefve missbrukadt till
andra medborgares förtryck?
§ 10.
Man föregifver, att den föreslagna handelsfriheten stöter hela
ståndets fri- Och rättigheter, för att derigenom sätta borgareståndet
enhälligt i harnesk häremot. Man vill slå menigheten en dimma för
ögonen, att sedan i mörkret dess bättre föra den efter sina egna
af-sigter, hvilket uti en upplyst tid ej så lätt låter sig göra.
Stadna här, läsare, litet med din eftertanke. Äro icke de
stapelrätt sökande och nekande båda två lemmar i ett och samma stånd?
Så att om endera får något, har ståndet i gemen derigenom ej det
ringaste förlorat. Det vore allenast en jemkning emellan några ståndets
lemmar inbördes. Vunnes stapelfriheten, och folk- samt varumängden
öktes derigenom, så stege ju med det samma rikets handel, och då
finge ståndet i samma mån styrka och anseende. Saken rörer
egentligen ingen annan, än Stockholms stad, och derinne allenast vissa
utrikes handlande, som till en del i § 5 är bevist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
