Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederläggning af de skäl, hvarmed man söker bestrida Öster- och Vesterbottniska samt Vesternorrländska städerna fri seglation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Handeln är en allt för öm omständighet för ett rike, som med
mycken noggrannhet måste vårdas, men den är intet på långt när så
konstig, som man vill göra den. Handeln består intet hufvudsakligen
af hemligheter, intet uti många konstiga förordningar och anstalter, intet
uti en myckenhet kontraband och förbud. Naturen är alltid otvungen
och enkel. När blodet får flyta jemnt i alla ådror, efter deras storlek
och drift, så mår kroppen bäst, men vill man tvinga för mycket deraf
till hjertat och lungor, i mening att göra dem starkare, våndas de i sitt
blod, andra lemmar tvina bort, och kroppen är i fara för dödande stygn
och en obotlig blodstörtning.
Det tyckes ändtligen genom en öm Försynens vård för vår litet
påtänkta nord uppklarna ett hopp om mera frihet i sin rörelse, än den
härtills egt. Sälla tid! Sälla nordens inbyggare, som träffat få tälja
edra dagar i detta tidehvarf!
§ 53.
Bland andra skäl, som af våra motsägare anföras, är det, att
kronan genom denna stapelrätt belastas med en ny sjötullbetjenings
aflö-nande i flera städer. Jag tviflar icke derpå, att det antal
aftullbetje-ning, som redan är antaget, gör till fyllest, ehuru fördelen häraf
mång-faldt ersätter äfven den kostnad, som i annat fall fordras; dock är hela
saken af ringa betydelse. Det är andra, som väga mera. Man klagar
öfver vårt penninglösa tillstånd. Men käre säg, hvart hafva penningame
tagit vägen? När de till något nyttigt behöfde användas, skriar man
himmelshögt, men när man — — — jag glömde bort, hvad jag skulle
säga. Man talar om flera arbetande händers borttagande ifrån näringar,
som torde behöfvas att uppassa de nya staplames sjötullar, men att
tusendetals medborgare i andra omständigheter tillvänjas vid lätja, och
att genom landttullbetjeningen ofta kan åstadkommas missnöje hos
nationen, det vore en sak, som torde böra tagas i ömmare öfvervägande.
Det bör ingen tänka, att det är små felsteg, som sätta riket och
medborgare i elände. Smärre omständigheter hade aldrig förmått
hindra vår tillväxt; den svenska arbetsamheten hade segrat öfver allt
sådant. Men när grundvalarna svigta, är all byggnad förgäfves.
§ 54.
Slutligen föregifves, att öster- och vesterbottniska städerna redan
före detta ega allt hvad de genom stapelrätten för sig söka, nemligen
[tillfälle] att i anledning af kongl. förordningen af 1724 obehindrade
deltaga uti utländsk sjöfart.
Det bör ingen i våra tider mer tänka, att det derföre låter göra
sig, emedan en kongl. förordning gifvit frihet dertill. Jag vågar mig
derföre att påstå norrbottningame intet ega den frihet, som de kunde
och borde i denna del [hafva].
Förut är anfördt, huru norrbottningarna, oaktadt allt bemödande,
ej fått lösa sig någon stapelplats i Stockholm, der de fått göra upplag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
