Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederläggning af de skäl, hvarmed man söker bestrida Öster- och Vesterbottniska samt Vesternorrländska städerna fri seglation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fif sina varor för egen räkning. Efter stapelordningen måste väran
staplas npp, men ställe der det får ske, lemnas intet. Det år lofgifvet för
norrbottningen att genom Stockholm få idka utländsk sjöfart, allenast
han staplar upp i Stockholm sina varor, annars intet. Nu får han intet
Btapla dem på jorden, broar eller berg; derföre måste det ske i luften,
hvilket är omöjligt.* Det återstår således intet annat, än att först sälja
varan till Stockholmsbon. Då har han berg och bryggor nog, men ej
förr. Och hvad en eller annan för en liten skeppsandel genom sina
vänner kunnat i denna del njuta någon förmån, det kan eller bör
aldrig tillräknas öster- och Vesterbottens städer i gemen. Det är ett
särskildt beneficium, som ock torde vara väl betalt.
Vidare, om norrbottningen än egde fri stapel i Stockholm, så är
det dock för kostsamt. I 21 § är redan ådagalagdt, att denna afväg
jemnte ut- och inlastningen i det allra minsta förtärer 2 procent af skepp
och gods, fömöter 20 k 30 dagar, som för en sjöman vill säga mycket,
och likväl icke ens förbättrar varan. Kan nu någon säga, att ett skepp,
som går genom dessa omkostningar och dröjsmål utan sin egen ringaste
nytta, ändå eger alla önskliga fördelar? Kan någon öfvertalas att tro,
det 2 procents besparing af hela kapitalet och 20 dagars försprång i
sjön för en handlande äro honom till alls ingén nytta?
Sist yrkar jag derpå, [att] om intetdera af ofvan nämnda hinder
låge dem i vägen, kan likväl denna frihet intet gagna dem, så länge
de måste reda i lag med Stockholms handlande.
Dertill äro i synnerhet fyra vigtiga orsaker. 1) Äro Stockholms
och Öster- och Vesterbottens handlande af konträra intressen. Ty ju
mera norrbottningarna hafra framgång i sin utrikes sjöfart, ju mera
sloge de sig derpå, och ju större förmåner vunne de derigenom.
Stockholmsbon såge åter sig i samma mån, som de andras utländska handel
tilltoge, vara prejudicerad i sina härtills ensamt besuttna fördelar. Kan
denna prejudice intet hindras genom lagarna, så måste det ske
derigenom, att våra norrlän dingars utländska handel blir dem mera kostsam
än indrägtig; ty då ledsna de snart. Om detta verkligen sker, eller
huruledes, det befattar jag mig intet med. Nog af, att intresset så
fordrar det.
2) Äro norrbottningarna för långt skilda ifrån hufvud-rederiet,
när något vigtigt skall företagas. Detta gör emellertid, som det bäst
finner i Stockholm, och den aflägsna redaren sitter i mörker om många
händelser, hvarföre den tredje orsaken är okunnighet.
Få äro nu kunniga om varor, mynt, värde, hamnar, intressen, mått,
vigt etc. Han slipper lättast då han litar på andra. Intet har han
utländska korrespondenter, och intet angående den saken någon annan
i Stockholm, som honom underrättar, än dem, som äro hans medredare,
(som med honom hafva stridigt intresse). Han måste således till större
delen hålla till godo [med] hvad honom berättas och uppgifves.
För det fjerde äro norrbottningarna nu icke förmögna att reda
i lag med Så mägtiga, som de andra äro i rikedom och styrka. De
svaga nyttja ofta de förmögnares förlag och sätta sig derigenom i
obligation och skattskyldighet hos de andra. Detta är en omständighet
af så stor vigt, att den, som försummar att ställa sin förmögenhet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
