Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederläggning af de skäl, hvarmed man söker bestrida Öster- och Vesterbottniska samt Vesternorrländska städerna fri seglation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stiga, blefvo silfvermyntet och de större plåtarna hos graimen begärliga.
Utländingen visste väl, att svenska män höllo dem alla i lika värde;
det behöfdes således ej stor förbättring i priset, innan han fick den
myntsort han åstundade. Då måste riksdalrar, karoliner,
sexstyfvers-stycken och plåtar i stora poster fara öfver gränsen. Ju högre kursen
steg, ju begärligare eftersöktes de. De som drefvo rysk handel foro
omkring och snappade upp allestädes af dessa begärliga varor, och
emedan de gälde hemma lika, men olika hos ryssen, trodde de sig göra
stor handel, fast de intet på långt när fingo efter den då varande
kursen. När silfvermynt och plåtar således foro bort, utom hvad något
envist hufvud behöll qvar, och kursen emellertid steg allt högre och
högre, så begynte man att fikas efter skiljemyntet, som haft ändock
ett olyckligare öde än allt vårt andra mynt, att det aldrig fått stiga i
värde efter kursen, utan gemene man har nödgats tro, det 96 slantar
och en 9-dalers sedel skola allt vara lika mycket, fast de verkligen
vid den högsta kurs bort betalas ungefärligen med två 9-dalers sedlar.
Tänk om nu ryssen för 18 daler i slantar betalt antingen i sedlar eller
i varor 21 daler, så tror man sig hafva skinnat honom på 3 daler,
men han har likväl med det samma skinnat riket efter den högsta kurs
på 15 daler. När jag sluter köp med honom om ett visst dalertal för
hans vara, men betalar honom dem i 9-dalers plåtar, så vet jag han
är så räsonnabel och räknar hvar 9-dalers plåt till 12 daler; då har
jag vunnit 3 daler på hvar plåt, men han har efter högsta kursen
skinnat mig och riket åtminstone på 9 daler utom dess. Kan någon
handel i verlden vara min granne profitablare än denna? Kan någon vara
beredvilligare att hjelpa honom till denna vinst, än den, som tycks
äf-ven vinna derpå och vet sannerligen intet annat? Ack! huru många
millioner dalrar har icke detta stulit utur svenska händer och riktat
våra grannar? Huru många tusende resor bättre hade det icke varit,
att man i alla posttidningar lemnat kunskap, huru många sedeldalrar
hvarje vecka skulle räknas på en riksdaler, ett sexstyfversstycke,
karolin, gamla och nya plåtar, slantar etc. Det svider uti mig, när jag
tänker, med hvad begärlighet ryska handlande samlat all vår koppar
för halfva värdet. Uppå en gränsmarknad köper ryska regeringen den
utur privates hand. Det går mig till hjertat, när jag påminner mig,
huru den derifrån föres till det af tsar Peter I i Olonets anlagda stora
styckgjuteri. Se der är nu Sveriges svett och möda. Väl bestäldt!
Äfven så har det gått åt norska sidan.
Här äro ju, säger man, förordningar utkomna emot plåtars och
silfrets utförsel; hvarföre äro de icke efterlefda? Ja, hvarföre äro de
då intet? Ack! jag orkar intet svara. Det är ömkligt. Så går det
till: man vill intet röra det rötsår, som ligger i hjertat och giffcat hela
rikskroppen, men på händer och fötter lägger man ett skarpt plåster
till att draga ut förgiftet den vägen, och i välmening väntar [man] att allt
skall dermed blifva godt.
§ 58.
Intet hafva nu i gränseortema varit stapelstäder, intet uppe i
landet några köpingar; icke dess mindre hafva pengarna tagit denna vä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
