Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nationala vinsten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sådana känna ofelbart rätt igen vår frihet. Spö och frihet till
sammans, en underlig idé!
Låtom oss icke skylla nationen och dess geni för sin tröghet;
skjutom icke skulden på förderfvade seder. Vi slippa väl lättast på
detta sättet, men riket är föga hulpet derigenom. Annorstädes är källan
till detta onda.
Ju mera det gifves i ett samfund tillfälle för en del att lefva af
andras möda, och ju mindre andra få sjelfva nyttja frukten af sitt
arbete, ju mera dödas idogheten. De förra blifva öfvermodiga, men de
senare förtviflade, och båda två försumliga.
Denna grundval är så fast och af menniskohjertats kännedom och
daglig förfarenhet så bestyrkt, att jag trotsar hvem som helst [att] med
skäl kunna häfva den öfver ända.
Arbetsamhet och flit fordra ett muntert mod och en ständig
täflan, om de ej snart skola slakna af. De gifvas aldrig under oket, men
när de af frihet, snäll afsättning och egen vinst upplifvas, blifver den
naturliga trögheten öfvervunnen, som med hugg och slag aldrig i
längden kan fördrifvas.
§ 21.
Varor tillverkas aldrig, utan att de behöfvas och efterfrågas;
behofven röja sig sjelf; de äro mångfaldiga, och bringa således sjelfmant
näringar och tillverkningar å bane, som sedan komma att försäljas till
behöfvande. Hindras den, som tarfvar att få köpa en vara, stadnar den
i tillverkarens hand, ligger honom till last och får en svart stämpel
på sig, hvaruti läses orden: förspild svett och möda.
Detta blifver ett hugg i idoghetens bälte. Här är snöret, som
binder arbetarens händer bakom dess rygg, och den dryck, som gör
dåliga och sömnsjuka medborgare.
Ingen nation kan vara flitig, så länge detta märkespråk står på
dess tillverkningar, och det kan aldrig utplånas, förr än varan får
tillverkas af hvem som vill, och säljas till den som behöfver henne.
Jag vill icke åberopa mig till bevis härpå andra magters exempel;
mitt eget fädernesland är derpå ett oemotsägligt vittne, hvilket jag med
så mycket större dristighet åberopar mig, som beskaffenheten deraf är
bäst bekant, och ingen lärer kunna tänka deruppå, utan att ömma öfver
dess olyckor.
Svenska idogheten liknar en gröda på illa ansad åker. Här och
der stå några frodiga tappar, men det mesta är borttvinadt och gifver
knappt utsädet igen.
§ 22.
I Vestergötland drifves handaslöjder och väfnader med flit: der
blygs ej gubben [att] sitta vid spinnrocken; der fås knifvar, skålar,
tallrikar, band, skällor, saxar och andra varor till bättre pris än
annorstädes. Hvad är orsaken? Landet eger den rättighet, att inbyggaren
får fara hvart han vill att sälja sina varor. Der hafver Borås stad af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
