Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nationala vinsten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ålder fått idka gårdfarihandel omkring hela riket, det är frihet, att i
gårdarna få fara och tillhandla sig varor och sälja sina till andra.
Som ingen provins i riket utom denna egt en sådan frihet, så
trotsar jag äfven, att i någon kunna visa den idoghet, som finnes hos
dess inbyggare. Således är klart, att här antingen fliten gjort frihet
eller friheten flit.
För några år till baka tillverkades i Vesterbotten, Helsingland och
Vesternorrland en myckenhet stolar och spånrockar, och såldes de förra
till 9 à 12 daler dussinet, de senare till 6 à 9 daler stycket. Nu
hafva dessa tillverkningar genom några förbud emot afsättningen till stor
del afstadnat, och ser det ut, att inbyggarena snart torde få köpa dem
af andra.
Utmed sjökanten i Österbotten är folket i rörelse både vinter och
sommar, men 30 à 40 mil uppe uti landet, der inga städer finnas, är
de flestas vintersyssla att sofva och göra pertor så mycket som de bränna.
Varorna hafva inga köpare, derföre finnes ej heller af dem att sälja.
Omkring Björneborg, Raumo och Nystad är allmogen nästan
outtröttlig [i] att slöjda af trä. Arbetaren är redan kl. 1 och 2 om natten
i full rörelse att förfärdiga allahanda träkäril hela vintern igenom, och
är derföre i stånd att föryttra dem till drägligare pris än någon i hela
Finland, fast många andra ega ej allenast bättre tillgång på skogar
utmed sjökanten, utan äfven kunniga arbetare i detta handtverk. Låt oss
söka upp orsaken härtill.
Det är alldeles omöjligt, att en sådan flit kunnat uppkomma och
hållas vid magt, utan fri exportation. Ofvan nämnda städer hafva af
ålder egt den frihet att med spiror, läkter och träkäril segla inom
Östersjön. Stapelstäderna hafva ofta sökt betaga dem denna deras
förmån, som dock till denna stund ej velat lyckas; nu förse dessa städer
icke allenast flera utländska platser med slika varor, utan äfven till en
del sjelfva Stockholm för ett måttligt pris, och sådant, att de nästan
undersälja alla andra.
Men hade förbudet gått för sig, skulle nödvändigt afsättningen
blifvit inskränkt, och följaktligen i samma mån tillverkningen; inskränkt
tillverkning gör nödvändigt lediga händer och dyr vara. Och om det
någon gång blifver möjligt, att andra städer få hindra dessa
afsättningar, eller de [lyckas] att hindra] arbetarne en fri tillverkning, så är
det så visst, som två gånger två är fyra, att Stockholm måste få köpa
dyrare träkäril än förr. Dessa städer [skulle då] minska sin rörelse,
landet sina inbyggare och förtjenst, och riket sakna sin vinst.
§ 23.
Se, här är nyckeln till idoghet och vinning. Öppnas dörren
genom fri näring och afsättning till förtjenst, så är hvar man inom några
år i full rörelse, men sker det icke, blifver nationen, oaktadt alla
andra anstalter, ofelbart gäspande såsom förr, och sömnig om ljusa dagen.
Frihet, tänker min läsare, bör visst vara, men icke utan ordning.
Man måste noga skilja emellan stads- och landtmanna näring och icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
