Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drägligt; men när kritikns näst förut i början af pag. 44 nttryckligen
säger sig begripa, hvarthän dessa satser syfta, och huru allt sammans
koncentrerar i en punkt, nemligen, att norrbottnmgame vilja hafva
stapelrätt, och sedan besökas af ntländingen, dömer han strax i det
följande, att de således af honom sjelf i en punkt koncentrerade satser
„omöjligen kunna tvingas till sammans, utan tvärt om stöta all förnuftig
öfverlåggningskraft och all redig slutkonst; så att om i en hjerna icke
kunna rymmas tvenne krafter, som snörrätt strida emot hvar andra, så
kunna ock dessa begge satser aldrig tillika förfäktasu.
Jag undrar högeligen, huru samma satser, som han nu förklarar
för stridiga, näst förut i kritici egen hjerna kunnat koncentrera i en
punkt, så att han af båda afhandlingarna förmått utdraga en fullkomlig
sammanhängande tanke, och jag frågar hvar tänkande menniska, om
icke just detta involverar den uppenbaraste kontradiktion, som en
Ari-stoteles och Wolf i sin tid någonsin kunnat tala om?
Om jag ville medgifva, ej allenast att de auktor påtrugade
satserna verkligen vore hans, utan ock att deras verkställande för
fosterlandet verkligen vore skadligt, (nemligen att auktor vill utvidga
sjöfarten inom riket genom flera stapelstäder, och att vi dertill icke borde
taga arbetare från jordbruket, utan låta ntländingen skaffa oss våra
be-hof), finner jag dock uti dem aldrig vara någon kontradiktion. Vi
hafva ju deruppå hundrade prof, att sådant verkligen så i Sverige som
annorstädes händt. Huru kan då sådant innehålla någon kontradiktion?
Omöjliga ting blifva för en allmagt möjliga, men stridiga satser vinna
aldrig hvarken möjlighet eller varelse.
Se nu, min läsare, huru kritikus bleknar af för denna stöten.
Jag försäkrar, det ömmar mig rätt mycket att angripa honom så hårdt,
men då det rörer medborgares frihet, blifver det en så öm skyldighet,
som det vore nedrigt att göra något af enskild hämnd och intresse.
Jag hör och ser många tänka lika med mig, men de flesta krusa
för egennyttan, och vilja ické stöta sig med dess försvarare, utan smyga
småningom sanningarna fram. Men jag fruktar, att vi dermed sent
eller aldrig få hjelp; ty utom dem, som i vårt närvarande
hushållssy-stem hafva sitt intresse, äro våra hushållsprinciper insupna så godt som
med modersmjölken, och flere fördomar hafva uti nationen så vunnit
burskap, att de hos de fleste med möda genom de allra tydligaste
föreställningar kunna utrotas. En så väl förvarad fästning öfvergifves
aldrig i godo; allvar måste der vara. Kär redliga och nitiska män för
fosterlandet uppelda h varann än, med sanning sluta sina leder till
sam-manS, och gå på sedan, på kung Karls vis, så måste egennyttan
ändt-ligen slå chamade, men annars sker det icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
