Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser i Dagligt Allehanda 1778 och 1779 om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådan skrifart varit tjenlig att i dagbladet införa; då hade visserligen
min herre undvikit blifva allmänhetens åtlöje underkastad; eller om
min herre hade roat sig med sitt tjenstefolks piskande, den stunden
han skref de för hans inbillning stora statsförslag, så hade min herres
skrifsätt icke blifvit vidare än i den församlingen beryktadt, men nu
ty värr, min herre till större skam, kan hända öfver hela riket.
Det är och blifver en oemotsäglig regel: sådant uppförande
penaren visar emot husbonden, sådant vederfares tjenaren af husbonden
igen, och såsom husbonden handterar sitt tjenstefolk, så sköta de ock
sin ombetrodda tjenst. Huru kan min herre pretenderá dygdigt folk,
då min herre hvart halft år och kan hända hvar annan månad gör
ombyte? Då måste ju min herre åtnöja sig med sådant folk, som goda
och fromma husbönder ej vilja hafva; derutinnan består sjelfva
orsaken. Så länge min herre brukar käppen tillika med många tusende
onda andar till moral för sitt tjenstefolk, så får min herre i hela sitt
lefhadslopp qväda samma visa, och derutinnan ligger ingen statsvishet.
Hvaraf kommer det, att andre husbönder icke behöfva lotta eller
spela till sig folk som min herre vill? Jo deraf, att de äro goda och
kristelige husbönder, och de behålla sitt tjenstefolk 8, 10 ä 15 år;
tjenaren älskar sin husbonde och husbonden älskar sina tjenare tillbaka;
sedermera blifva de af sine husbönder för framtiden till något godt
befordrade; och sådant tjenstefolk behöfver icke för lifsuppehälle sitta
på krogen och spela om en bit mat och litet svagdricka. Min herre
bör derjemte besinna, att hunger, törst, brist på kläder jemte stryk
äro de svåraste ris som kunna trycka en fattig tjenare; men sådant
tör min herre intet ihågkomma, då han sitter på källaren eller
värdshus, som finnes i städerna så väl som krogar.
Nu förväntas med första de projekter, som min herre i
dagbladet omrörde, angående planen till folklotterispelet och de tukthus, som
skola efter min herres vilja vid hvart hushåll inrättas, att sådant sker,
innan rötmånaden får vidare ansticka min herres förståndiga hufvud;
och skulle då projektmakeriet uti berörda ämne icke slå felt, så kan
min herre sedermera blifva exekutionsbetjent eller folkpiskare åt sina
vänner, som hafva sådana nödiga, (fast det icke sker hos någon
hederlig husbonde); och sedan kan min herre anses för skickligast [att]
hafva Öfverinseendet öfver sina dertill påtänkta tukthus, emedan min
herres håg och vilja drager halfva bördan till ett så hederligt och
angenämt göromål.
Lofvad vare Gud, de onde äro bundne, jag menar med den
kedjan lagen, att de ej få skena utom skrankorna. Mera en annan gång.
Hatare af Folk-ilsken.
Emellertid infördes gång efter annan i dåtidens mest spridda blad
klagomål öfver tjenstefolkets sjelfsvåld, m. m* I Dagligt Allehanda för den 27 Juli,
N:o 167 svarar en „36 ars landtbrukare och 60 års manK på ofvan intagne
artikel, och säger den helt säkert vara skrifven *af någon oförnuftig dräng,
£å sin och de andras vägnar, hvilka icke vilja lefva efter lag och all
mensk-g billighet utan alldeles tygellösa*. Föreslår för öfrigt böter af 3,000 daler
k. m. för den, som mot lag skyddar backstugusittare, o. s. v. Och följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
