Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min första resa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det hörde till, då vi gästade morföräldrarna, att vi skulle
göra ett besök ner till Ringsted, den gamla staden ute på
den själländska slätten, där morfar haft sitt föräldrahem. Hans
ganska lastgamla tre systrar levde alltjämt och bodde kvar i
staden i en liten våning. De voro alla tre så ålderdomliga
och antidiluvianska i utseende och klädsel, som jag tror
endast gamla danska damer cirka åttio år kunna vara. Men de
voro hjärtans vänliga och hänryckta över att få oss dit. De
togo emot oss under jubel och bullade upp för oss på ett
sätt, som till och med för oss barn var nästan ansträngande
trots vår goda aptit. Och de hyste oss ett par nätter i sina
ganska små, tätt möblerade rum, där det förresten fanns en
och annan mycket värdefull möbel och inte så få utmärkta
danska konstverk på väggarna. Deras förtjusning var utan
gränser, och en av dagarna var en stor »Landauer» beställd,
i vilken vi alla stuvades för en dagsutfärd till det ståtliga
gamla slottet Næsbyholm, mellan Ringsted och Sorö, ett
praktfullt herresäte från 1300, och vissa perioder bebott både
av Brahar och Bielkar. Där promenerade vi omkring i parken
och skogen, beundrade slottet på vederbörligt avstånd, där
det låg som i en grön oas på den bördiga slätten, och åto
slutligen pick-nick i gräset, trötta och varma. I
sommarkvällens blekblå dager stuvades vi åter i vagnen och reste
tillbaka till Ringsted. En sådan kväll står tydligt för mitt
minne, hur plötsligt en stor citrongul fullmåne steg upp
bakom de milsvida vetefälten och nästan skrämde mig;
hästarnes lugna trav, ljusen i de små byar vi foro förbi – och
slutligen tornet på Ringsteds kyrka, som dök upp mot luften.
Man halvsov, då man kom fram, och för ännu en natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
