Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vid Islandsbron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I föräldrarnes hem vid Östra Ågatan kommo och gingo
skaror av människor. Ett litterärt sällskap, N. S. (Nio Signaturer),
som i själva verket räknade ett mycket större antal medlemmar
än vad namnet antydde, hade ofta sina sammankomster där, och
bland dem funnos namn sådana som Carl Snoilsky, C. D. av
Wirsén, Professor Gödecke, Östergren (Fjalar) och många andra.
Av dem minns jag föga. Men Harald Wieselgren, röd i
ansiktet med kisande ögon och alltid färdig att fyra av ett
skämt, Vilhelm Svedbom, med sitt stora, rufsiga, ljusa hår,
tjock och fryntlig och litet hes; Ivar Afzelius, vars kvicka
tunga jag senare i livet förstod att uppskatta – och ha
respekt för; Doktor Johan Waldenström, lång, ljus och med
ett strålande uttryck av godhet och klokhet, och Hans
Forsell, en kraftig, blond och talför ung man, ser jag tydligt.
Så som jag minns dem, föreföllo de mig alla mycket
stora, gamla och högljudda. Den som talade högst av alla
var Hans Forsell, sedermera statsråd vid knappt fyllda
trettiotvå år. Hans hårda, dominerande röst smattrade som en
fanfar, och hans genomträngande blå ögon och käcka tupé
verkade ganska skräckinjagande på ens barnasinne. Men
såg man närmare på honom, hade han något vänligt i
blicken, och man kom att hålla av denne blonde, bullrande
»farbror». Professor Frithiof Holmgren med familj bodde
många år i samma hus som föräldrarna. Han verkade redan
då (omkr. 1875) en åldrande bard, med sitt ärevördiga skägg
och sin stillsamt brummande bas. Hans talrika barnskara
var hela tiden nere vid Ågatan våra dagliga lekkamrater.
Att det inte fattades fantasi hos ungdomarna i den
familjen, bevisar en lustig episod vi barn blevo vittne till en
dag. Björn Holmgren – då omkr. 7 år – kom gående ute
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
