Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Geijers hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varje nödvändig syssla. Och ändå – hur oerhört mycket
fingo de inte ut av de samma dagens tolv timmar, som nu
– trots alla underlättande hjälpmedel – förefalla oss som
tolv minuter.
Och när man tänker på, hur mycket som lästes! Vem
läser numera högt om kvällarna? Också vi barn fingo
tidigt höra allt möjligt läsas högt. Och det skedde inte alls
så, att vi tvingades ned på en stol i vardagsrummet vissa
timmar på kvällen. Långt därifrån. De där lässtunderna
voro dagens glans- och höjdpunkter. För det mesta låg
boken uppslagen på den sida där man slutat, och man väntade
med spänning, hur mamma, som alltid stickade strumpor
medan hon läste högt, ordnade sin stickning och satte sig till
rätta i soffan. Och vad läste vi? Allt av värde, som
någorlunda kunde smältas av ungdomar som vi: Shakespear,
Holberg, Thackery, Björnson (aldrig Ibsen, som min mor inte
kunde tåla!), Geijer, Bret Heart, Mark Twain. Naturligtvis
tyckte vi inte alla lika mycket om samma böcker, men man
enades ändå ganska bra. Och de, som inte hade lust att vara
med, uteblevo helt enkelt. Blev lektyren ibland litet för tung,
kunde min far komma ut och läsa en skiss av Mark Twain,
vilket han gjorde på ett överlägset sätt, och som mottogs
med förtjusning. Han hade själv infört Mark Twain i Sverige
genom sina översättningar. För att nu inte tala om
Runebergs »Fänrik Stål», som pappa föredrog på ett så fulländat
sätt, att våra hjärtan smälte som vax, och t. o. m. bröderna
glömde sin skolpojksvärdighet och sutto dödstysta, medan
tårarna vätte deras kinder.
Mamma hade en liten svaghet, när hon läste högt, och
det var, att då hon kom till ett spännande ställe, glömde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
